Gloria Gervitz långa resa

På bordet i intervjurummet ligger en kulspetspenna av klassiskt snitt.
Jag väger den i handen, och undrar om det går att sluta sig till att ägarinnan sitter bredvid mig.
- Jag skriver för hand, alltid. Just nu är min favorit en bra, tung Cartier-penna. Jag har en särskild relation till den och alla mina anteckningsböcker, säger Gloria Gervitz.
Hennes ord låter nästan som en parodisk beskrivning på den skrivande, tänkande, mytomspunna poeten. Poeten som inte använder datorer, utan låter kreativiteten flöda fritt ur något så mekaniskt som en kulspetspenna. Och som är medveten om den egna myten.

Men Gloria Gervitz allvarliga inställning till skrivandet bär inga spår av en sådan självmedvetenhet.
Tvärtom verkar hon besitta en okonstlad och ärlig respekt för det skrivna ordet som går bortom all fåfänga.
Kanske är det också därför "Migrationer", som nu kommer ut i bokform som en enda lång dikt, har tagit 33 år att färdigställa.
- Det är överraskande, till och med för mig själv, att jag hållit på med det här så länge. Det slog mig aldrig när jag började att det skulle ta sådan tid. Jag visste inte vad det var när jag började, berättar Gloria Gervitz, som är på Sverigebesök inför lanseringen av den svenska översättningen av "Migrationer".

Hon stryker längs det kortklippta, bobbade håret och börjar berätta.
- Som titeln säger, handlar det om migrationer, olika typer av sådana. Det är helt enkelt en lång resa mot mig själv, till mitt jag. Kanske är det också därför det har tagit sådan tid.
Men Gloria Gervitz kan absolut inte svära på att det är över.
- Jag fick lova min förläggare redan 2004, då den engelska översättningen kom ut, att jag var klar. Men det fanns mer. Och nu...nu tror jag väl ändå att jag är villig att ge upp den.

En central del av "Migrationer", som består av sju delar allt som allt, fokuserar på Gloria Gervitz judiska farmor. Som ung kvinna flydde hon från Ukraina till Mexiko tillsammans med man och barn, och lämnade samtidigt en hel släkt bakom sig.
- Jag träffade aldrig henne. Det har också fått mig att tillåta mig att fantisera ihop henne, uppfinna henne i dikten. Jag har fått sätta ord på de drömmar jag tänker mig att hon hade.
Med "Migrationer" avslutas en epok, men Gloria Gervitz vägrar planera framtiden.

- Poesi är en av många saker i livet du inte kan kontrollera. Och den överraskar mig alltid. Men på ett eller annat sätt kommer jag alltid att skriva. Och... får jag visa dig en av mina anteckningsböcker?
Gloria Gervitz reser sig och kommer tillbaka med en skrivbok i A5-format. Börjar man framifrån möts man av tätskrivna rader, här och där åtskiljda av datum. Det är dagboken. Och bakifrån, ett virrvarr av överstrukna ord, korta meningar och vita rader.
- Min poesi. Så, jag skriver ju alltjämt. Kanske är det här fortsättningen på "Migrationer", vem vet?

Gloria Gervitz långa resa

Dikten "Migrationer" har tagit halva hennes liv i anspråk.Och Gloria Gervitz vet ännu inte om den är färdig.- Poesin överraskar mig ständigt, säger den mexikansk-judiska poeten.