Glödhett om krigets illdåd

Då kommer tyckandet och - i förekommande fall - analysen och reflexionen med samma automatik som filmberättandet. Jag har sett filmer jag kunnat recensera i sömnen (de är dock inte nödvändigtvis samma filmer som dem jag skulle somna av om jag såg dem på fritiden), jag har skrivit recensioner som kunde spara mig mycken tid - det är bara att återanvända texten om jag byter ut namnen och kanske justerar betyget.

Men - för så klart kommer det ett men efter en sådan här utläggning - emellanåt stöter man på filmer som inte går att ha en omedelbar åsikt om. Det kan vara filmer man genast ser storheten i men inte kan formulera - som Roy Anderssons Sånger från andra våningen, eller filmer man till sist bestämmer sig för att se storheten i - som Lars von Triers Idioterna, eller filmer som är tveklöst usla - som Lukas Moodyssons Ett hål i mitt hjärta; det har ingenting med kvalitet att göra.

Brian De Palmas Redacted, om en grupp amerikanska soldater vid en vägspärr i det stekheta Samarra, är inte på något sätt en konstnärligt svår film som de tre exemplen ovan. Det den delar med dem är kompromisslösheten, tvånget att berätta något som känns långt ut i biosalongen och långt efter att man gått ut därifrån. Jag har behövt två veckor för att smälta intrycken.

Filmen har dels väckt ont patriotiskt blod i USA och dels delat den amerikanska kritikerkåren: grovt sett går linjen mellan att vara för dess kompromisslöshet eller mot dess berättarstruktur. Patriotisk är den i alla händelser inte - den sätter samman en mängd filmfragment från olika (fiktiva) källor för att skildra en grupp amerikanska soldater posterade vid en vägspärr i Samarra. Brian De Palma hittade allt material på internet: videodagböcker, bloggar, nyhetskanaler, spelade in allt på nytt med amatörer och okända skådespelare i rollerna, med det uttalade hoppet att filmen ska påverka människor att agera mot kriget i Irak.

12 mars 2006 våldtogs 14-åriga Abeer Qasim Hamza al-Janabi av tre amerikanska soldater innan hon sköts i huvudet. Hennes mor, far och sexåriga syster dödades varefter soldaterna försökte dölja bevisen genom att tända eld på hennes kropp. I Redacted är detaljer ändrade, men filmen är ändå ett lika vredgat som drabbande försök att närma sig de mekanismer som gör ett sådant dåd möjligt. Få av soldaterna vid vägspärren är verkliga rötägg, några är sansade men vågar inte stå upp, alla verkar de i en miljö där respekten för människoliv nötts bort och föraktet för det folk de är satta att befria äter sig in genom varje svettig por.

De Palma greppar om mycket - enskildas ansvar, meningslösheten med krig, hur människor agerar i extrema situationer och medias censurerade ("redacted") skildringar - och finner knappast svar på alla frågor han kastar ur sig. Nu är det heller inte det viktiga, inte heller att vissa scener uppenbart är konstruerade för argumentationens skull. Det viktiga med filmen är att dess alla lösryckta fragment tillsammans bildar en förstummande helhet, det viktiga med den verklighet den handlar om är att de autentiska bilder av krigets offer som avslutar filmen är helt outhärdliga och att Abeer Qasim Hamza al-Janabi knappast är ensam.

Glödhett om krigets illdåd

Det är sällan man som filmkritiker ställs inför en film som man inte omedelbart kan formulera något kring. De flesta filmer är ju uppriktigt sagt likadana, där samma personage rör sig i samma mönster, konstaterar Mårten Markne.