– Eld har fascinerat mig sedan späd ålder. Det var underbart att inse att elden går att använda till flera saker än laga mat eller hålla sig varm, säger Erika Galle.
Elden och järnet är grundkomponenterna i hennes hantverk.
– Smeder har funnits så länge vi har tagit hand om järn, minst ett par tusen år tillbaka och de verktyg vi använder är faktiskt desamma idag. Den enda skillnaden är att jag använder en elektrisk fläkt i stället för en blåsbälg, säger hon och visar på nymodigheten som är placerad under härden.
Det är bara några dagar kvar för henne att färdigställa sitt uppdrag, att förvandla en kubikdecimeter järn på cirka sju kilo till något konstföremål. De nio smederna ska vara klara till 10 juni.
– Vi har faktiskt fått tre kuber var. Något kan ju gå tokigt i processen. Vid vår första gemensamma träff i Smedjebacken skulle vi smida tillsammans och då började en kub att brinna och förstördes, berättar Erika Galle.
– Förr arbetade man utifrån stora järnklumpar. Idag kan man köpa bitar av järn i de dimensioner man vill ha. Men det är roligt att visa på hur arbetet varit från början och jag gillar att använda traditionella tekniker.
Projektet "7 kg järn" är ett samarbetsprojekt mellan hemslöjdskonsulenterna på Stiftelsen Upplandsmuseet, Dalarnas hemslöjdsförbund och Region Gävleborg. Med det vill man visa på järnets unika egenskaper och hur dagens smeder tar sig an järnets formbarhet och utmaningar. De nio smedernas verk ska ställas samman till en utställning som invigs i höst, 9 november på Upplandsmuseet. Sedan vandrar den vidare till Gävleborg och Dalarna. Erika Galle hoppas att den också ska visas även på Lövstabruk, i dess utställningshall.
För ett par dagar sedan hade hon besök av en filmare som följer smedernas arbete. Den färdiga filmen ska också visas under utställningen.
Under första hälften av 1600-talet var Leufsta landets största järnverk. 1660 fanns här två masugnar och tre hamrar för vallonsmide. När Erika Galle drog igång verksamhet i smedjan i Lövstabruk 2004 hade den legat i träda ett bra tag. Här tillverkar hon allt möjligt "från smycken till grindar" och mycket gör hon på beställning.
– Jag vill att de saker jag gör ska ha en funktion, men de ska också vara dekorativa och behagliga att titta på.
Temperaturen i smedjan är vid vårt besök överraskande sval och det mesta, inte minst härden i tegel med de glödande koksbitarna, är rent. Bara några glödskal runt själva städet skvallrar om att smidesarbetet också kan vara lite smutsigt.
Hennes intresse för hantverket väcktes redan i skolan. Inledningsvis gillade hon det inte. Men en duktig lärare fick henne på andra tankar, bland annat genom att låta henne färdigställa ett föremål som hon sedan fick ta hem.
– Jag gick både grundskolan och gymnasiet på en Waldorfskola i Stockholm. Där kunde man prova på flera olika konsthantverk. Efter gymnasiet blev jag kvar ett tag på den smedja som jag hade haft praktik på. Sedan gick jag på Stenebyskolan i Dalsland, ett av landets främsta konsthantverksutbildningar.
Numera ger hon själv kurser i smide och planerar att bygga ut härden för att skapa fler glödbäddar till sina elever.