Electro/hiphop/etc. Kritikerälsklingen och publikälsklingen MIA blir både argare och mindre lättlyssnad med tiden. Man ska inte låta sig luras av förrädiskt r’n’b-hittiga singeln XXXO, på albumet Maya är den ett gulligt undantag bland spottande och fräsande musik som ibland närmar sig rent oljud. Låten Born free, till exempel, påminner nästan om ett annat vilt sparkande band, Atari Teenage Riot.
Allra bäst är MIA fortfarande när ilskan byggs ihop med en gnutta humor. Den dansanta spralligheten från debutalbumet är ganska långt borta, men Lovalot och Illygirl har en liknande charm, som glittrar snyggt mitt i kaoset. Som helhet är lyssningen djupt fascinerande – och vill man ha mer dancehall eller influenser från olika delar av världen kan man alltid kompletteringslyssna på hennes tidigare album.