Given succé

Att deras musik hör sjuttiotalet till känns väldigt påtagligt under spelningen. Grupper som idag skriver politiska texter formulerar sig på helt andra sätt. När Nationalteatern öppnar med Barn av vår tid känns det därför som en passande programförklaring. Låtlistan bjuder på idel gamla favoriter men få, för att inte säga några, överraskningar.För proggnostalgiker blev det en riktig mysafton och ett perfekt tillfälle att dricka öl med vännerna, sjunga med i de välbekanta låtarna och ha kul. Man kan dock stilla begrunda huruvida musikrörelsens ideal om anti-kommersialism går ihop med den här typen av spelningar, där bara de största hitarna får plats.På årets sommarturné är Nationalteatern förstärkta med Mattias Hellberg som tar paus från sin egen karriär. Han dyker upp några låtar in i spelningen och energinivån höjs betydligt. Hans inlevelsefulla sätt att framföra de gamla klassikerna gjuter nytt liv i dem, och som frontman kompletterar han Ulf Dagebys mer lågmälda stil på ett bra sätt.Här uppstår ett fascinerande möte mellan olika musikergenerationer och när sedan nya soullöftet Jaqee gör ett inhopp i Hanna från Arlöv är spelningen på topp. Hon har om möjligt ännu mer energi än Mattias Hellberg och en mer samtida framtoning.Ofta var det välspelat om än något tungrott, och ljudet var genomgående av högsta kvalitet. Det riktiga draget ville dock inte infinna sig denna kväll, trots goda insatser av samtliga på scenen.Som ett levande musikmuseum gav det en god bild av svensk politisk musik på sjuttiotalet och hur tidsandan var då, men det som skulle vara verkligt intressant vore ett album med nyskrivna låtar där Nationalteatern, Mattias Hellberg och Jaqee tillsammans kan ta ut svängarna.