Givande Toner för Miljoner

Dagens storkörsdirigent var Kella Naeslund och medmusikant på piano Magnus Spångberg. Gästartister var Triple & Touch (Ken Vännerholm och Göran Rudbo) och fyra mindre körgrupper gjorde egna kortare framträdanden. Om man verkligen tänkt sig att nå miljoner med denna Körfest så var körstaden Uppsala i så fall ett undantag, det satt obetydligt fler lyssnare i salongen än det fanns medverkande på scen. Konsertredovisningen var rolig, men rätt rörig och något tryckt program fanns inte. Storkören gjorde två egna framträdanden under konserten. Första sången, konsertens inledning, visade att man antingen inte var uppsjungna eller att man har en bit kvar till högre körsångsnivåer. Och varför sjunga en tänkt a cappella- sång av Purcell med pianokomp? Däremot hade den senare framförda sången Kopp- ången (till ny text av Py Bäckman)i sitt arr för kör med pianokomp lika mycket enkelhet och innerlighet som folklåten behöver.Den första enskilda körgruppen var Cikada, och de visade rätt eftertryckligt att en kör av den storleken (21 sångare) nog ska akta sig för att sjunga med så pass starkt piano/elbas- komp. Sångarna hörde helt enkelt dåligt och extra mik till solisten i andra sången hjälpte inte. Gruppen Vred Fred (10 sångare) gjorde en rolig mix av två 1500-talssånger, där både text och rytmik behandlades självständigt och fräckt. Bra a cappella-sång också. Sånggruppen Mysing visade i sina två sånger att man sjöng bra såväl a cappella som med elbas och flöjt. Kan bli nåt! Gruppen Låtar och Läten sjöng en sång i simpla stämmor men med bra polska-stuk.Triple & Touch kunde med sin skickliga såväl röst- som instrumenthantering bli en riktig tvåmanna- kör + orkester. Att få fyndig assistans från pianot förstärkte effekten. Lustiga "felhanteringar", halsbrytande skicklig vokal-teknik (inte visste jag att man kan sjunga strupsång med övertonsresonans, t ex ) och andra tricks ( visste ni att franska tungrots — r låter som om man gurglar sig?), borgade för högklassig underhållning. Privat höjdare: Ett framförande av Adams Julsång (O helga natt, ni vet) som om man på inte riktigt fungerande grammofon spelade en hackig gammal vinyl- skiva. So much for Christmas!I konsertens ordinarie programs näst sista låt, Kan jag få lägga till hos dig, fick vi från T o T både höra snyggt trumpetsolo och bevittna dans med en dam ur publiken.Lejonkungen återkom under programmet. Dels i anekdotform före framförandet av låten Fly away tillsammans med stora kören, vilket framförandes start också asso- cierade till Lejonkungen innan det blev mer gospel-artat. Och final-låten, där man gjorde en total-mix av Makeba-låten Pata pata och The Lion sleeps tonight (direkt- citat ur filmen?) med listigt tillfogade småsnuttar ur Kämpferts Swingin´ Safari från pianot. Publikens uppmanade medverkan att stå upp och svänga med gjorde detta till en riktig finallåt.Sist tonades allt ned med som första extranummer ett känsligt framförande av sång- en Uti vår hage, först med trumpet/ piano - intro från T o T, sedan a cappella av stora kören i Hugo Alfvéns sättning. Andra extranumret var lika stämningsfullt: T o T:s framförande av sången För kärlekens skull.Konserten var rörig men mycket givande. Kringorganisationen kunde dock ha skötts mycket bättre. Hur annars locka miljoner?