Gimodebut om Sigtunaår
Agnes Hellström, uppväxt i Gimo, har gått på Sigtuna Humanistiska Läroverk. Därifrån har hon hämtat motiven till sin debutroman, som kan tänkas röra om i internatgrytan.
Agnes Hellströms första roman handlar om Sigtuna Humanistiska Läroverk. En uppföljare finns i tankarna, men nästa bok kan lika gärna komma att handla om Mocambique, där författaren upplevde sina första år.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
Författaren är noga med att påpeka det. Om någon skulle undra.
Agnes Hellström bor numera i Stockholm med sambo och åtta månader gammal dotter. Sigtunatiden ligger snart ett decennium bakom henne. Kanske far hon till Sigtuna igen, skolan har bett henne komma och berätta om boken.
Det är ingen idyll Agnes Hellström skildrar. Någon helvetesskildring av ondska - se Jan Guillous bok Ondskan - är det dock inte heller.
- Jag vill kunna stå för allt jag skriver om skolan, säger Agnes Hellström.
Balansen mellan självbiografi och fiktion är inte enkel. Men det påhittade i boken är av sådan art, att det kunde ha hänt. Kanske har det hänt, men i så fall ett annat år, med andra personer.
Handlingen i korthet, utan att avslöja slutet: Elin bor med sin ensamstående mamma i Gimo. Pappa är död. Mamma har överklassbakgrund, som hon har tagit avstånd från. Men Elin vill dit, till festerna, sammanhållning, det glamorösa. Till att börja med vill hon gå på Sigtuna Hum efter grundskolan i Gimo.
Det får hon. Mormor betalar, nöjd med att dotterdottern inte flyr sin klass.
Men åren på internatskolan blir inte riktigt som Elin har tänkt sig. I början känner hon sig oerhört ensam, hon inser att hon inte kan koderna. Hon lär sig och anpassar sig till viss del, får rumskamraten Simone och pojkvännen Otto med bakåtslick, gott uppförande i vuxnas sällskap och anor i bakgrunden.
Det röks en del i skogen utanför skolan, både vanliga cigaretter och brass. På skolan kisstestar man eleverna. Det kan leda till katastrof.
Men stopp! Det har du väl hittat på i alla fall? Inte kisstestar man väl överklassens barn på internatet?
- Jo, man kisstestade. Skolan har nolltolerans mot droger. Men man testade inte rättvist, säger Agnes Hellström och menar att elever med "rätt" bakgrund på hennes tid kom undan med sådant som inte tolererades hos elever längre ner på den sociala skalan.
Det Agnes Hellström tycker om skolan, tycker också Elin. I än högre grad.
- Jag var visserligen rödhåriga, rebelliska Vänsteragnes, men Elin är modigare än jag var, säger Agnes Hellström.
Om Sigtuna Hum säger hon, att det är en skola med höga ambitioner och bra undervisning. Att den som går där får många värdefulla kontakter och nyttiga vägar ut i samhället. Att skolan är väldigt amerikansk med årsböcker och baler, invigningsritualer som gränsar till mobbning. Att den, åtminstone på Agnes tid, tog kontroll över elevernas värld, eftersom de fick skriva på kontrakt om att de var elever vid skolan året runt.
- Man kunde alltså blir relegerad för något man gjort utanför skolan på ett lov...
I Agnes Hellströms bakgrund finns släkten Ekman, som förr ägde slottet och gården Bjärka Säby söder om Linköping. Slottet är sålt, gården har familjen kvar. Men viktigare än det östgötska godset är kanske Afrika:
- 1983-84 bodde vi i Moçambique där mamma och pappa var biståndsarbetare. Pappa, som var läkare, dog där. Så när jag var fyra år flyttade vi tillbaka Sverige, till Gimo.
Eventuellt kommer Agnes Hellström med sambo och barn att flytta till Moçambique.
- Vi har redan varit där och påbörjat en dokumentär, berättar Agnes Hellström som bland annat har filmvetenskap, teatervetenskap, praktisk filosofi och journalistik i sin utbildningsbakgrund.
Så jobbar vi med nyheter