Gibsons comeback en dussinrulle

Mel Gibson har blivit mogen nog för att passa in i det grånade kriminalkommissariefacket. I filmen Edge of darkness gör han rollen som den ärrade polisveteranen, en karlakarl som har sett och hört så mycket elände att han har fått en lidande blick och ett hjärta fullt av bitterhet.
Mitt i vardagslunken skjuts plötsligt hans vuxna dotter ihjäl på verandan. Alla utgår från att mördaren missade det egentliga målet, kriminalkommissarien Thomas Craven själv.
Snart går det dock upp för honom att motivet till dådet var av ett helt annat slag. Thomas Craven kommer en storpolitisk konspiration på spåren och ställs efterhand ensam mot den mäktigaste av fiender.

Edge of darkness, som bygger på en hyllad gammal BBC-serie, fungerar bäst när den målar upp en ondskefull konspiration mellan staten och kapitalet. Den lilla människans kamp mot systemet är också tillfredsställande i all sin hävdvunna effektivitet.

Ändå går det inte att komma ifrån att det handlar om en dussinfilm, en inte helt lyckad kombination av skjutglada actionscener, sentimentala tillbakablickar och en allt mer osannolik kedja av händelser som leder fram till det allra mest förutsägbara man kan tänka sig, en våldsam envig med bossarnas boss.
Edge of darkness är inget filmiskt magplask men väl en intresseväckande manusidé som snabbt mals ned till en kökkenmödding av klichéer.

Gibsons comeback en dussinrulle

Mel Gibson är ärrad polisveteran i Edge of darkness, som tyvärr blivit en dussinfilm, tycker Björn Lövenlid.