– Man måste hitta kärleken till rollen, som alltid. Just här är det viktigt att få fram skörheten hos den, men visst är det en utmaning, säger David Fukamachi Regnfors som spelar Sebastian i pjäsen.
Lars Noréns pjäs "20 november" hör till hans mest spelade utomlands, men först nu, onsdag 7 september, får den svensk premiär och det blir i Uppsala. Pjäsen kom till i ett samarbete mellan dramatikern och en tysk skådespelare, Anne Tismer, i en tid då Tyskland läkte såren efter en skolskjutning. Den unge förövaren Sebastian hade lagt ut en personlig och känslomässig text på Internet innan han genomförde sin attack 20 november 2006. Den vävdes samman av Lars Norén till ett dramatiskt helt och Anne Tismer spelade rollen vid urpremiären i Bryssel, en roll som hon menade har en del gemensamt med henne själv som 40-årig kvinna.
Pjäsens Sebastian är på samma gång ett porträtt av en ensam pojke som försöker återskapa sitt värde, som rollfiguren ger en inblick i oss alla och handlar om människans behov av att känna mening och höra till.
– I verkligheten gick det som det gick, men pjäsens slut är mer öppet, formulerat som en fråga och med en uppmaning att det faktiskt finns ett val, både för individen och för dem omkring honom, säger Sofia Jupither, regissör.
För första gången samarbetar Dramaten och Uppsala stadsteater om ett pjäsprojekt. Tillsammans finansierar de Jupither Josephsson Theatre Companys uppsättning av pjäsen och den kommer att visas både på Uppsala stadsteaters scen Ettan, där det alltså blir Sverigepremiär 7 september och på Dramatenscenen Elverket i Stockholm, där den ska spelas i november.
Teaterkompaniet drivs sedan ett par år tillbaka av producenten Ulrika Josephsson och regissören Sofia Jupither, som varit verksam på bland andra Dramaten, Stockholms Stadsteater och Nationaltheatret i Oslo och hon har regisserat flera föreställningar av Lars Norén.
Senast hon regisserade på Uppsala stadsteater var 2004 då hon satte upp "Andras liv".
– Det var bara den fjärde uppsättningen jag regisserade överhuvudtaget, men jag minns att jag trivdes väldigt bra på Uppsala stadsteater. Det känns roligt att komma tillbaka, säger Sofia Jupither.
Fast nu blir det bara några få tillfällen som pjäsen ska repeteras där. Den har nämligen redan haft premiär på den anrika teaterfestivalen i Avignon denna sommar, samma dag som terrordådet i Nice ägde rum.
– Det var väldigt märkligt att spela de återstående tre föreställningarna där. Hela festivalen var i chocktillstånd och ett tag pratades det om att ställa in. Men så beslutade ledningen att istället för att inleda varje föreställning med en tyst minut skulle vi gemensamt med publiken applådera livet, berättar David Fukamachi Regnfors.
– Pjäsens frågeställning växte i detta nya perspektiv. Det blev liksom mer än att det handlar om en vilsen pojke och en skolskjutning. Men jag tror aldrig att jag kommer att vara med om en sådan laddning i en föreställning mer. Det blev som att jag och publiken bearbetade chocken tillsammans.
Sofia Jupither menar att de har gjort allt för att presentera stoffet med ömhet och humanism.
– Killen i pjäsen kan sägas påminna om Shakespeares "Hamlet". Båda resonerar om hur de tänker och är vankelmodiga inför denna sin självpåtagna uppgift.
I första hand är föreställningen tänkt för ungdomar i gymnasieåldrarna, men det blir också offentliga föreställningar. Uppsala stadsteater ska erbjuda uppföljande dramapedagogisk verksamhet i de klasser som ser 220 november".