Robert Miller (Richard Gere) flyger högt. Han är patriarken som leder familjens finansiella imperium och han har gjort sig ett namn som en skicklig förhandlare som får de viktigaste kontrakten. Han börjar dock bli gammal och verkar vilja dra sig tillbaka, och ska därför sälja företaget. En storbank är intresserad och Miller är mån om att sluta avtalet så snabbt som möjligt.
Men ingenting är som det verkar. Redan i filmens första scen får vi veta att pengar är det enda som betyder något. Millers äktenskap, hans företag, hela hans liv är en chimär för att han ska se ut som en framgångsrik finansman - och hans lycka går upp och ned med aktiekursen. Men fasaden börjar krackelera - pengar fattas i företaget, polisen är efter honom, och dottern vänder honom ryggen.
Bedragaren för tankarna till vårens svenska thriller Avalon med Johannes Brost i huvudrollen. Den annars så gemytlige Richard Gere porträtterar liksom Brost en karaktär som är omöjlig att känna sympati för och som är påfrestande och irriterande att följa i en hel film. Samtidigt är det lite av poängen. Alla Millers undersåtar tvingas vara i hans närhet på grund av hans finansiella makt, så varför skulle biopubliken vara undantagna? Nej, vi blir lika illa behandlade som alla andra som kommer i hans väg.
Det är fina skådespelarinsatser i Bedragaren. Jag ska villigt erkänna att jag aldrig har varit ett stort fan av Richard Gere, men här är han utmärkt som den stenrika och tvärsäkra överklasspatriarken. Och det är ett spännande katt-och-råtta spel mellan honom och Tim Roth som spelar detektiven som på Jimmy McNulty-manér tar tveksamma genvägar för att nå sina i grunden beaktningsvärda mål.
Filmens engelska titel Arbitrage gör egentligen filmen mer rättvisa. Arbitrage är en finansiell term om en teoretisk riskfri transaktion, som utnyttjar obalansen mellan olika marknader. Detta är vad Miller tycker att han gör, han ser inte sig själv som någon bedragare, utan någon som bara utnyttjar olika förhållande till sin egen vinning. Därmed blir han även symptomatiskt för hela det ekonomiska komplexet där ingen gör fel även om allting kollapsar.