Man kunde fuska med åkpassen på Liseberg. Kladda ut stämpeln och använda dem fast de var förbrukade. Det hade Joel och Isak fattat. De hade fattat att Liseberg var bäst när det regnade.
När barnfamiljerna stannade hemma plankade de in på den halvtomma nöjesparken. Två kusiner och bästa vänner som satt och tjatade i Flumeride hela dagen. Runt, runt i den vattenburna bergochdalbanan. Där blev man ju ändå blöt.
– Han lever inte längre. Han tog livet av sig när han var 19, säger Joel Alme.
Kusinens öde kan förklaras med bokstavskombinationer, droger, tidig kriminalitet. Joel Alme letar svar på annat håll. Isaks öde är en bit i det pussel som blivit "Flyktligan". På det nya albumet vandrar Joel Alme bakåt längs de spår som format hans eget liv.
Genom låtarna löper teman som frånvarande fäder, vänskap och utanförskap, drömmar och misslyckanden. Vem klarar sig och vem gör det inte?
Medan Joel Almes tidigare skivor har fötts ur hans relation till den amerikanska musiktradition som han älskar har "Flyktligan" vuxit fram ur ett personligt behov.
– Jag tror att det har att göra med att jag har familj nu. Att jag i vissa situationer inte riktigt vet hur man ska bära sig åt när man har familj. Jag tror att jag ville bli av med lite skit, säger han.
I "Våran sort", albumets kanske starkaste spår, öppnar Joel Alme med rader som samtidigt andas ånger och hoppfullhet:
"Att köpa tillbaks / dagar som gått / det har ingen / någonsin fått / men om jag fick en chans / så skulle jag betala.
För jag har sett hur det går / för våran sort / i vår familj / vinner spriten stort / vill ge alla en chans / en ny dag att leva."
– Jag tittade tillbaka på vår släkt, det här med flykt, varför vissa lämnar. Jag har försökt att inte vara dömande, jag förstår varför man lämnar om man själv har blivit lämnad. Det är grundmönstret. Jag ville även se barnen, de tankar och drömmar man hade då.
Sin egen far har Joel Alme under större delen av sitt liv haft sporadisk kontakt med. Idag vet han inte vilket land fadern bor i, han ser honom som "ett litet barn".
- "Aldrig bra på livet" är en sån generationslåt. I början tänker jag att jag har gjort bort mig inför min dotter och sedan låtsas jag att min pappa pratar till mig, om sin pappa. När jag ser mina barn så ser jag även mina gamla kompisar. När jag ser missbrukare och alkoholister på stan så ser jag även barnet. (TT)