Genialt koncept

Som ett rumsrent alternativ för dem som vuxit upp, men alltjämt när en dold förtjusning i pojkgrupper som New Kids On The Block satte American Idol-Simon Cowell för två år sedan samman Il Divo. Kvartetten består av fyra oklanderligt väluppfostrade, välskräddade och välvårdade unga män från lika många länder som drillats hårt i publikfrieri. Skillnaden gentemot andra pojkgrupper är att Il Divos medlemmar är sångare snarare än dansare och att deras repertoar består av harmlöst bombastisk light-opera istället för ren pop. Konceptet är ur affärssynpunkt genialt. Tog över mantelnDå operavärldens kungligheter Carreras, Domingo och Pavarotti slog sig samman för ett gemensamt projekt sprang publiken benen av sig för konsertbiljetter och skivor, i dag är det Il Divo som övertagit manteln rent försäljningsmässigt. Musikaliskt är det förutsägbart på gränsen till löjeväckande. Inledande Regresa A Mi är ett talande exempel. Förlagan är Toni Braxtons monsterhit Unbreak my heart som här översatts till italienska för att göra den passande operalik. Sångare Ett inleder, sångare Två tar vid, sedan Tre och Fyra och därefter alla unisont, gemensam vers, oktavhöjning på känt schlagermanér och ett avslut med stegrad dynamik, reverb och några tricks från ljudteknikerhåll. Balladen All By Myself, samma sak. Den smäktande Passerá likaså. Nella Fantasia, jodå, varför frångå ett vinnande koncept? Och så vidare...Minitiöst planerat Allt är minutiöst planerat hela vägen från sången till strandraggarsvadan som utgör mellanprat till hur de synkroniserat, men till synes helt nonchalant ger varandra manliga kramar då de hittat fram till någon extra tårdrypande passage i endera låt.Il Divo har lika mycket med kultur att göra som Chippendales dansare och de är ungefär lika originella, men som show betraktat får publiken vad de betalat för. Allt låter som på skiva och alla i bandet representerar någons idealbild av den perfekta mannen. Medlemmarna själva är högst medvetna om sina roller och ikläder sig dessa till perfektion. Uppbackade av en fulltalig stråksektion och ett säkert kompband lyckas Il Divo onekligen väcka publikens känslor, men där merparten av publiken jublar entusiastiskt sällar jag mig till minoriteten som ryser ända in i märgen.