Generationsförfattare i vardande

 I Viktor Johanssons poesi hittar man fenomen och varelser som man vanligtvis inte stöter på i den samtida lyriken. I den förra diktsamlingen Game Over vimlade det av tidiga tevespelsreferenser, muterade ninjasköldpaddor och flörtar med science fiction och katastroffilm. Med andra ord: Johansson har på allvar fört in 80-talisternas populärkulturella referenssystem i den svenska litteraturen. Det är en bildrik men ofta mörk och undergångshotad värld som träder fram i hans verk. Och Johansson framstår alltmer, med sina träffande tidsmarkörer och välfunna bilder, som en av sin generations viktigaste och mest representativa röster. Frågan är om man inte rent av kan kalla honom för en utpräglad generationsförfattare.
- Jag har medvetet velat skriva in de där film- och tevespelsvärldarna i mina texter. Det är något som saknats i poesin.

Barn- och ungdomsåren är något Johansson ofta återvänder till, så även i den nya romanen Wrestlarna. Titeln till romanen är ytterligare en klockren bild med hög igenkänningsfaktor för de flesta 80-talister. Många var det som hade Hulk Hogan och de andra stjärnorna i den amerikanska teaterbrottningen som barndomsidoler. Romanen handlar om ett antal ungdomar i 18-årsåldern, alldeles på gränsen mellan barnets och de vuxnas värld, som försöker hantera de roller som står dagens unga till buds.
- Jag skriver nog ofta om den där åldern för att det är då som så mycket av ens identitet formas. Man tänker väldigt mycket på var man hör hemma, ens plats i världen. På sätt och vis kan jag sakna det nu i min egen ålder, alla dessa subkulturer och stilar. Det finns ju liksom ingen som är goth hela livet.

Under samlingsnamnet Wrestlarna döljer sig fyra grupper, fyra roller eller typer som finns bland ungdomar i dag och som romanen kretsar kring.
- Alla kämpar de och blöder för något som kan tyckas overkligt, säger Johansson. De lever som vore livet film. 

Det är skejtarna, cineasterna, videobloggaren och webcamflickorna. Särskilt de två senare är typiska och rätt så oroande roller i vår tid. 
- Webcamflickorna är väldigt exhibitionistiska och försvinner in i något slags skådespel. De tänker till en början inte på vilka det är som tittar. Men till slut märker de att det är naket som ger mest publik. Deras självkänsla mals långsamt ned. Det är likadant med videobloggaren. När jag gjorde research inför romanen slogs jag verkligen av hur nedtryckta bloggare som Kissie och Blondinbella blir i kommentarsfält. Det är svårt att förstå vad det är som gör folk så provocerade.

Johanssons böcker innehåller inte sällan stråk av samhälls- och civilisationskritik. Något som han anser närmast oundvikligt.
- Jag skriver om sådant jag ser omkring mig, sådant som är sjukt i vårt sätt att leva.

Ofta handlar det om könsroller och stereotyper, om längtan efter att överskrida och hitta en väg ut ur dem. I Wrestlarna är det främst skejtarna som kämpar med normer och sexuell identitet.
- Skejtarna är homosexuella samtidigt som de befinner sig i en rätt så machopräglad sportkultur. På så sätt utgör de något slags avantgarde. 

Tillhör du själv någon av de grupper du skriver om?
- När jag var yngre var jag helt klart cineast. I boken gör cineasterna egna filmer, alltifrån jackass-imitationer till superpretentiös hemmagjord Bergman. Själv var jag mest intresserad av amerikansk independent, typ Todd Solondz. Jag har ju mest skrivit poesi förut, så när jag skrev Wrestlarna, som är en roman, arbetade jag lite efter principen att jag skrev ett filmmanus. När man skriver en roman måste man, precis som i film, ha en spänd kurva genom berättelsen och hela tiden hålla läsarens intresse vid liv. Man måste bry sig om karaktärerna.  Jag tror att filmen med sitt bildberättande påverkat mitt skrivande mycket. Jag gillar att jobba med storslagna och filmiska bilder. Jag vill framkalla stora känslor.

Känns det nu, med den här brett upplagda romanen, som att du står inför ett större genombrott?
- Det vore jättekul om den fick stor genomslagskraft. Jag har verkligen lagt ner mycket energi på den här boken. Särskilt roligt vore det om den kunde få en stor yngre publik. Det ska bli spännande att se hur den tas emot.

Och det här med generationsförfattare har du inget problem med?
- Nej. Jag använder mig ju mycket av bilder och metaforer hämtade från min uppväxt. Det är en värld som mina generationskamrater kan relatera till. Om jag anses ha gett röst åt en generation vore det fantastiskt.