Bo-Ingvar Kollberg: "Genant för en branschtidning"

I FRILÄGE. Svensk Bokhandel har blivit ett forum för okunnighet och ytlighet som borde vara mycket genant för en branschtidning, anser Bo-Ingvar Kollberg.

Kultur och Nöje2007-06-17 09:59
Bo-Ingvar Kollberg
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I tidningssammanhang brukar man ibland tala om nytillkomna läsare. En sådan, och det med besked som börjat läsa kultursidor och hållit ångan uppe i en hel månads tid, är Mats Holm. I det senaste numret av tidskriften Svensk Bokhandel (Nr 12/2007) berättar han om sina upptäckter. Det är bedrövlig läsning. Och inte minst ett vältaligt symtom på kulturjournalistikens kris och förfall. Man kommer att tänka på Frans G Bengtssons gamla berättelse om sportjournalisten som blev satt att skriva om en föreställning av Shakespeares Othello.

Ungefär på motsvarande sätt, lika okunnigt, historielöst och ytligt går Holm till väga när han redovisar sina mödor från alltifrån Göteborgs Posten till Expressen. Artikeln rymmer förutfattade meningar, inre motsägelser och nymornad berättariver så att man baxnar.
Senast Holm läste kultursidorna i DN var på Torsten Ekboms, Bengt Holmqvists och Olof Lagercrantz tid. I varje fall är det till de åren han hänvisar. Det förnyade mötet med DN har fått honom att ändra uppfattning. Vad har han gjort under mellantiden, kan man undra. I varje fall inte ägnat sin tid åt kultursidor. Att litteraturkritiken både då och sedan dess motsvaras av en mängd olika dialekter har Holm helt missat. I stället är det hans lästa månad som utgör grundvalen för omdömena.

Att DN:s kultursida förytligats och Carolaiserats har helt gått honom förbi. Likaså att det är länge sedan man hade den höga nivå som numera på några undantag när enbart teaterkritiken står för. Att en kultursida innebär views medan nyhetssidorna svarar för news är även det en distinktion som han inte känner till. Lika lite som han begriper att även litteratur-, konst- och teaterrecensioner är opinionsmaterial. Det är av det skälet som UNT:s kulturredaktör är underställd den politiske chefredaktören, medan nyhets- och nöjeschefen hör till allmänna redaktionen. Att under en månads tid göra listor och räkna antalet recensioner är heller ingenting som säger något om en kultursidas kvalitet.

Holm säger "kanske finns det undersökningar som visar att det är den sortens kultursidor läsarna vill ha". Vad är det för trams? Vi är många som skulle vilja veta vilka undersökningar som avses. Och i den stilen går artikeln i Svensk Bokhandel på med tyckande gripet ur luften. Man frågar sig om ägarna inte borde anställa någon i kulturlivet väl insatt kraft som kunde höja kompetensnivån.

Men allra egendomligast i Holms artikel är nog ändå slutet. Här använder artikelförfattaren begreppet projicering. Vem det är som projicerar vad på litteraturen och kultursidorna är dessvärre inte svårt att se. Svensk Bokhandel har blivit ett forum för okunnighet och ytlighet som borde vara mycket genant för en branschtidning.