"Ge oss kultur på eftermiddagen!"
Teddy Brunius reflekterar över televisionens utbud och finner att Axess är ett föredömligt kulturprogram.
På lördagen kan man på TV4 plus leta sig fram till det amerikanska programmet Sixty minutes. Där får man se en föredömlig intervjuteknik. Redaktörerna låter folk tala ut. I svensk television brukar redaktören avbryta och käbbla med det intervjuade offret. Det är otrevligt. Den amerikanska intervjukulturen skiljer sig mycket från den svenska. Jag brukar ta in CNN, och där fick jag höra ett program i vilket Larry King intervjuade förre presidenten Clinton, en mästare i att med ett småleende reda ut de mest komplicerade frågor.
Programmet CNN är skapat av magnaten Ted Turner, som en tid var gift med Jane Fonda. Han investerar numera i buffelodlingar och restauranger med buffelkött. Jag har länge tyckt att Ted Turner skulle ha ett Nobels fredspris. När USA nekade att betala sina avgifter till Förenta Nationerna, lättade Ted Turner på plånboken och betalade skulden.
För en i ålder framskriden person är det mycket idrott i svensk television. Det är gladiatorernas intåg på skärmen. Sportnyheter kommer in i sportnyheter, i nyheterna och sedan i särskilda sportprogram. Är det inte dags att införa en särskild sportkanal, så att vi med andra intressen kan söka en kulturkanal? Den är före klockan åtta på kvällen barnkanal. Jag skulle vilja ha kultur på eftermiddagen, men det händer inte ofta att det begäret tillfredsställs. I gengäld har jag lyckats få in ett program som heter Axess, precis som ett läsvärt magasin. Där finns inga idoler som inte kan sjunga rent och inte heller divor som görs intressanta i kvällspressen. Man sitter betagen i vad som erbjuds. Plötsligt får man se Chaplin eller Buster Keaton. Lord Clark berättar om civilisationer. En engelsk gentleman som rider alldeles utmärkt för oss genom Ryssland och Sibirien. Man försjunker i lyssnande medan en jätteorkester framför alpsymfonin av Richard Strauss. Emellanåt framför musikkunniga personer utmärkta analyser av det musikaliska verket. Axess är ett föredömligt kulturprogram.
Emellanåt när man söker program stöter man på reklamsnuttar. Även svensk TV förkunnar att för vissa program finns företag som betalar. Det är också reklam, fastän alls inte så underhållande som novelletter om hur man får kaffe efter oväntat besök eller hur det går för Stig och hans medhjälpare i livsmedelsbutikerna. När någon vill pruta vid köpet av bil, uppenbarar sig en stor sågmaskin som raskt delar bilen i två stycken. Dessa korta inlägg vittnar om stor kompetens att få fram en poäng.
Det där med intriger och upplösning av intriger som man möter i längre program tjänar samma syfte som en gång trebandsromanerna på adertonhundratalet av Dumas eller Trollope. Sopranos handlar om lantmaffian i New Jersey, inte fullt så omfattande som de stora maffiafamiljernas domäner. Familjen Soprano har som huvudnäring kompostering. Det är ett brutalt instrument. Jag tänker på detta när jag plötsligt i kompostmodernistisk anda fått det kategoriklyvande sopinkasten för glas, tidningar, emballage indraget. Det var på gångavstånd. Nu får man göra av med bensin för bli av med sådana sopor. Detta är inte så bra för miljön.
En högtid är det när man vid elvatiden om natten får in Jerry Seinfeld i Kanal 5. Endast en konsonant skiljer honom från vår statsminister och han är roligare. På tjugofem minuter presenteras tre intriger och de förs till ett gott överraskande slut. Detta är skickligare genomfört än i de flesta nya romaner, som jag då och då försöker konsumera.
Efter detta nyckfulla studium vill jag avsluta med några yrkanden. Avskaffa den svenska televisionen! Gör den privat som de andra kanalerna som står på samma kvalitetsnivå. Att vi har ett gäng statsanställda för de svenska TV-programmen tycks mig besynnerligt. Gör en särskild sportkanal! Låt kulturkanalen hålla på dygnet runt. Då kanske det blir mer bildning i landet. Kanske också våra skolor kan banda in det bästa och använda i undervisningen.
TANKAR I TV
Så jobbar vi med nyheter