Ge lyriken en chans till Augustpriset!
Lyriken har kommit på undantag när Augustpristagaren skall utses, skriver Bo Gustavsson och förordar ett särskilt lyrikpris.
Sedan priset instiftades 1989 har en enda poet fått det, Tomas Tranströmer som tilldelades Augustpriset 1995 för Sorgegondolen. Men egentligen är Tranströmer ett undantag från regeln att bara romanförfattare kan få priset. Tranströmer är folkkär och oomstridd i vår litteratur. Dessutom vid tiden för priset och fortfarande Sveriges inofficielle nationalskald i en tid då nationalskalder utgör en för länge sedan utdödd art.
Det är en skandal att Sveriges mest prestigefyllda litterära utmärkelse på grund av sina stadgar inte kan ges till en poet. Säljarargumentet är det som verkar ha fått styra stadgarna: den bok som säljer mest, det vill säga romaner, måste garanteras vinna priset. Svenska förläggare, som ju instiftat Augustpriset, vill att vinnaren i skönlitterära klassen ska sälja. Det vill också bokhandlare medan litteraturkritiker och bibliotekarier hejar fram succéböcker, det vill säga romaner. Bokhandlare, litteraturkritiker och bibliotekarier är just de personer som i slutändan väljer ut vinnaren av Augustpriset i skönlitterära klassen.
Hur ser då stadgarna för priset ut? En jury på fem personer med en ordförande nominerar sex titlar i de tre kategorierna skönlitteratur, facklitteratur och barnböcker varefter tre elektorsförsamlingar på vardera 21 ledamöter gör det slutgiltiga valet av prisvinnarna. Ett minst sagt krångligt upplägg! Elektorsförsamlingen för skönlitterära klassen består av litteraturkritiker, bibliotekarier och bokhandlare. Syftet är att valet ska bli så rättvist som möjligt genom att så många som möjligt får delta i processen. Men det är en skenrättvisa eftersom smala genrer som poesi är chanslösa redan från start. Majoriteten av läsare föredrar ju romaner och dessutom måste väl bokhandlare vara jäviga med tanke på att de vill ha prisvinnare som säljer, i klartext romanförfattare. Poesi säljer inte, det vet ju alla. Eller är det en myt att poesi inte säljer? Sorgegondolen blev ju en försäljningsframgång liksom Göran Sonnevis Det omöjliga. Men varför i all sin dar ska säljarargumentet behöva styra utdelandet av ett litterärt pris?
Augustpriset är inget annat än en bluff. En och annan diktsamling kan nomineras då och då men det är bara ett spel för gallerierna. Den dolda agendan styrs av prisstadgarna som garanterar att säljande böcker får priset. Och alla blir glada, förläggare, bokhandlare och hela etablissemanget kring arrangemanget. Skrota hela det skenrättvisa upplägget med juryer och elektorsförsamlingar! Istället borde en jury på sex till tio ledamöter inrättas med befogenhet att välja ut den mest kvalificerade litterära boken som getts ut under året. Juryn kan bestå av sakkunniga personer i skönlitteratur, till exempel litteraturvetare, författare och kritiker. Det upplägget har de flesta litterära prisjuryer världen över. Varför då inte införa en liknade organisation i Sverige? Svaret är naturligtvis att svenskar är rättvisefundamentalister. Åtminstone utåt sett. I det fördolda gäller andra värderingar och intressen. Dubbelmoralen skapar därför dolda agendor.
Efter 20 år är det nu dags att göra Augustpriset till ett pris som speglar den verkliga litterära produktionen i Sverige under ett år. Det är inte bara romaner som kommer ut utan även diktsamlingar och också essäböcker. Ännu en genre som missgynnas av prisstadgarna. Om det inte går att ändra på stadgarna så borde för trovärdighetens skull ett separat pris för poesi instiftas i den skönlitterära klassen. Det skulle höja statusen på poesiskrivandet här i landet samtidigt som poesiläsandet skulle få ett uppsving. Förhoppningsvis. Men de ansvariga för Augustpriset är ju i gott sällskap eftersom Nobelpriset inte längre tycks ges till poeter.
Varför inte föregå med gott exempel och låta 2009 års Augustpris i skönlitteratur bli ett sant rättvist val där romanförfattare och poeter kan tävla på lika villkor. Det måste bli ett slut på bluffmakeriet kring priset! Inrätta antingen ett separat poesipris eller ändra på stadgarna. August själv skulle nog ha protesterat högljutt mot att hans namn används på ett pris som inget annat är än en offentlig lögn. Han avskydde konsensus och offentliga lögner. Konsensus säger att naturligtvis är P O Enquist en värdig mottagare av 2008 års Augustpris i litteratur. Naturligtvis! Men är det hela sanningen?
Så jobbar vi med nyheter