Gangsterdrama med hjärta och sorg

Om det inte vore för den starka verklighetskopplingen skulle Snabba cash kunnat vara en modern saga. Bondsonen vill ha prinsessan och minst halva kungariket. Med först måste han ta drakens skatt. Frågan är bara om han ska döda draken eller bli en själv. Dessutom försvåras det hela av för varje huvud som möjligen skulle kunna huggas av skulle det växa ut tre nya. Än mer ironiskt är att den gamla hederliga vägen så tydligt skulle leda fram till bättre resultat.

Johan Westlund, JW kallad, har flyttat från lilla Robertsfors till Stockholm och pluggar på Handelshögskolan. Där träffar han de typiska Stureplansbratsen, åtminstone som de oftast framställs på film, och dras in i deras kretsar. Han möter Sophie och blir kär. Men han känner att han måste visa upp samma rika och glassiga yta som sina nyfunna "vänner".
Hans väg dit blir dock att ge sig i lag med kriminella kretsar. Snart finner han att han tagit sig oceaner över huvudet, samtidigt som de olika gängen i undre världen fortsätter sitt dödliga krig om herraväldet över knarket: katten på råttan på repet, juggemaffian på albanerna på latinos på araberna...

Det är långt i från någon romantisk bild av brottslighet och narkotika som Espinosa/Lapidus målar upp. Här handlar det om var och en för sig - och Gud/Allah mot alla! Det borde vara svårt att rekrytera med hjälp av Snabba cash, tack och lov. Det är också en film fylld av svärta och sorg, där hade man om man inte behövde följa boken kunnat göra en ännu djupare film. Inte minst frågan om social determinism kommer osökt upp. Det talas om svåra barndomar och det finns barn med, hur går det för dem i fortsättningen...

I den helt förhärskande girigheten och hänsynslösheten finns inget som är heligt; vare sig familj, vänner, kärlek eller barn. Ändå lyckas filmen med att visa upp det högst mänskliga hos de flesta inblandade, likaså att gränsen kan vara tunn mellan att hålla sig hederlig och att gå över. Det gör att filmen till allra största delen känns ordentligt verklighetsförankrad.
Samtidigt som de visar upp denna cyniska och helt korrupta värld bjuder de på en i många stycken traditionellt spännande film i klassisk gangsterstil. Tempot är bra och samtidigt som filmen slår i magen på många sätt är den rappt och underhållande gjord. Har man inte läst boken väntar en del överraskningar. Filmen följer boken hyggligt men har tonat ned den del action och historien om JW:s syster.

Berättelsen om dessa lika livsfarliga som vinddrivna existenser är en stark och gripande historia. Mycket fokuseras förstås på JW, som spelas lika övertygande som vanligt när Joel Kinnaman gör en roll. Trots att det blir girigheten som får övertaget ser man hela tiden tydligt hans ambivalens. Kinnaman har ett högst känsligt sätt att spela, då spelar det ingen roll om han för tillfället har en pistol i handen.
Lägg till Matias Padin och Dragomir Mrsic som båda spelar närvarande och autentiskt. Särskilt imponerande är hur dialogen flyter på med naturliga växlingar mellan svenska, spanska och serbiska.

Gangsterdrama med hjärta och sorg

Regissören Daniél Espinosa har lyckats fint med att göra sin version av Jens Lapidus succéroman Snabba cash till vita duken. Björn G Stenberg ser en gripande, spännande och välgjord film.