Gammaldags skröna i nutid

Regissören Rian Johnsons debutfilm Brick kom aldrig till Uppland, den släpptes bara på dvd i Sverige. Orättvist, det var ett verk där film noir mötte highschoolfilm i ny variant. "Suggestivt, spännande och tungt skildrat av Rian Johnson, Denne lär återkomma med fler nyskapande filmer, det här är riktigt bra", skrev jag då.
Nu är uppföljaren här, med betydligt större budget och kända skådespelare. Det är bra nu också men inte lika övertygande självklart. Men, visst, förra gången var ju förväntningarna inga alls.

Denna gång är det ett slags blandning av mognadsfilm - med obligatoriska återblickar på en knepig barndom - film noir och burlesk rövarskröna. Bröderna Bloom, storebror Stephen och lillebror Bloom, börjar redan i barndomen att svindla sin omgivning med varierande resultat. När vi möter dem 25 år senare är det deras levebröd. Stephen skriver snudd på litterära scenarion som Bloom blir den vemodige hjälten i. I dialogen förstärks det bokliga då man här och var droppar citat från författare som Herman Melville och Rudyard Kipling.
Det förstärker också intrycket av gammaldags skröna även om den utspelas i nutid. Möjligen hade den gjort sig bättre som kostymfilm, nu får man nöja sig med att bröderna hela tiden har hatt på sig.

Bloom vill egentligen redan från början lägga av men övertalas hela tiden att gå vidare. Nu har han i alla fall bestämt sig, bara en sista gång. Men så blir det den tragiska och excentriska mångmiljonärsdottern Penelope som ska bli nästa offer. Det förändrar livet för alla inblandade.
Rian Johnson kastar sig utan skyddsnät verkar kanske alltför gripen av sina egna huvudrollsinnehavare. men så spelas de också av utmärkta Adrien Brody, Rachel Weisz och Mark Ruffalo. Lägg till Rinko Kikuchi som en Lisbet Salanderliknande figur. Det blir som helhet en spännande, vemodig och inte minst rolig film som dock segar sig en stund. Inte ända fram men en bra bit på väg, och världen vill ju bedragas!

Gammaldags skröna i nutid

Inte ända fram men en bra bit på väg, och världen vill ju bedragas! skriver Björn G Stenberg om The Brothers Bloom.