Sylvester Stallones tanke om att dra ihop ett gäng gamla actionhjältar från 1980-talet i en och samma film måste i backspegeln ses som ett genidrag. Inför den första "The expendables"-filmen skakade en del på huvudet – vem ville se ett gäng föredettingar dra ostiga oneliners när de sköt kulspruta från höften som vore det 1986?
Rätt många visade det sig – ettan gick bra, tvåan ännu bättre och den nu aktuella trean verkar på intet sätt bli den sista i serien.
Precis som i föregångarna är vikten av ett bra manus sekundärt, den här gången går det i inledningen åt skogen för Barney Ross (Stallone) och hans CIA-stödda Expendables-team under ett fritagningsuppdrag, och Barney beslutar sig för att pensionera järngänget och satsa på ett yngre garde när han tar upp jakten på en gammal fiende. Snart visar det sig dock att veteranerna ändå behövs, och vi får se två generationer Expendables demolera sig framåt under sedvanligt buller och bång.
På många sätt är "Expendables"-serien rent nonsens och dessutom rätt gammaldags nonsens, det är 1980-talsaction med endast en gnutta upputsning. Samtidigt ligger det något charmigt i enkelheten, åtminstone för oss som växte upp när actiongenren såg ut så här på riktigt. Och Stallones ambition att ge elden nytt bränsle genom att ta in ett yngre garde samtidigt som han öser på med "nya" skådisar som Mel Gibson, Harrison Ford, Wesley Snipes och Antonio Banderas (som faktiskt är underhållande på riktigt) ger jag gärna en liten applåd.
2016 fyller Sylvester Stallone 70 år. Räkna med att han firar genom att dra ihop sina actionhjältar en fjärde gång.