Galenskap i midsommarnatt
KRÖNIKA. "I kväll är fröken Julie galen igen; komplett galen!" Och det är väl med Fröken Julie som med all stor dramatik, den handlar om den som tar del av den, skriver Susanne Sigroth-Lambe.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Repliken inleder en av världens mest spelade pjäser, August Strindbergs Fröken Julie från 1888. Det är midsommarnatt i ett herrgårdskök när pjäsen börjar och den avslutas i obarmhärtigt avslöjande gryningsljus på midsommardagen. En liderlig och despotisk adelsfröken har fått sig en själslig knäck och en uppåtsträvande betjänt, Jean, har insett att han kommer att förbli underdånigt bockande i närheten av överklass.
Efter en tredjedel av pjäsen har Strindberg lagt in en scen med en danslek med gårdens anställda. Den här scenen brukar oftast strykas bort. Jag kan faktiskt bara påminna mig om att jag sett den på en scen en enda gång, i en studentteateruppsättning på Gotlands nation i Uppsala.
Kanske har scenen brukat strykas av någon sorts missriktad prydhet. Under denna scen har fröken Julie nämligen följt med Jean in i hans rum innanför köket. Det är det man inte ser som är värst, som de gamla viktorianerna verkade resonera och ju längre scenen pågår, desto mer tid får vår fantasi arbeta. Fröken Julie hade för övrigt svensk premiär först 1906, efter att ha spelats utomlands under flera år.
Eller också har strykningen skett av ekonomiska skäl, fiolspelare, sångare och dansare kostar pengar för en teater. En enkel nedsläckning av scenen är billigare och behöver inte repeteras lika mycket. Man förstår i alla fall vad som försiggått på kammaren när paret gör entré i köket igen en stund senare. Fröken, enligt Strindbergs scenanvisning, pudrande näsan.
En kompis, som har svårt med förväntningarna inför en festladdad midsommarnatt, hävdar bestämt att det är den där folkliga dansleken som är orsak till fröken Julies galenskap. Det som verkligen knäckte grevedottern var att hon kände sig tvungen att vara så folklig och utlevande, menar den luttrade kompisen.
Pjäsen tycks dock haft en oemotståndlig lockelse för konstnärer i alla möjliga genrer. Den skildrar könskamp, maktkamp och klasskamp med den vällustiga midsommarnatten som inramning. Den senaste och mest omtalade i raden är Tommy Berggrens Dramatenuppsättning med Mikael Persbrandt och Maria Bonnevie, som nu planeras bli den tredje svenska biofilmen utifrån samma stoff.
Det är väl med Fröken Julie som med all stor dramatik eller litteratur, nämligen att den handlar om den som tar del av den. Den blommande, sensuella midsommarnatten som inramning till erotiska förvecklingar fungerar bra. Fråga Shakespeare - eller gå ut i den själv med alla dina sinnen öppna.