Fyrisfestivalen invigd med ung publik
Festival och Uppsala är två ord som automatiskt verkar betyda vackert väder. För precis som när Reggaefestivalen gick av stapeln för två veckor sedan öppnade Fyrisfestivalen med en så gott som molnfri himmel.
Foto: Rolf Hamilton
Nic and The Family, Da Buzz, Polacksbacken, fredag.
Klockan 18.00 var det dags. Det var då det "riktiga" festivalområdet öppnade efter att omgivningarnas karuseller och sockervaddsstånd redan varit i gång i några timmar. Det var också då festivalbesökare i sakta mak började inta området med långa skuggor, framkallade av den nedgående solen, bakom sig.
En av konsekvenserna av att arrangemanget flyttats till Polacksbacken är ett betydligt större område. Något som ska behövas eftersom också artistutbudet utökats sedan förra året. Just att det är stort är något man slås av innan det fyllts av människor och det enda som egentligen hörs är bullret från karusellerna utanför.
När första akten Nic and The Family börjar sin spelning tre kvartar efter öppningen gapar fortfarande området oroande tomt, sådär så att det verkar omöjligt att fylla ut. I öltälten som omringar sitter enstaka personer och framför scenen har en mindre publik samlats.
Nic och hans familj inväntar dock inte någon publiktillströmning utan sätter igång bara några minuter efter utsatt tid. Både publiken och bandet själva verkar ha problem med vilken målgrupp musiken egentligen riktas till. För första låter om spöken med en Nic som rör sig som en sprattelgubbe på scenen är helt klart för små barn, medan sommarplågan "Hej Monika" känns mer som bara lite barnsligare än Håkan Hellström. Detta skapar en känsla av osäkerhet där de lite äldre inte riktigt vet om det är okej att gå fram och hoppa eller om man ska stå längre bak och tycka att det lite töntigt. När den sist nämnda låten avslutar har dock de flesta bestämt sig. Det sjungs med och gruppen ropas in för ett extranummer, som blir "Hej Monika" på danska.
Början av festivalen är tydligt riktad till en yngre publik, som en förlängning av karusellorgien utanför. Det enda som egentligen talar emot är en jättelik kräftskiva i ett restaurangtält nära scenen, ett roligt inslag. Annars är det mest som det brukar vara vid liknande evenemang, öl, langos, pizzaslice och så vidare.
När Da Buzz intar scenen med sina eurodiskodängor är det fortfarande barn och ungdomar i de yngre tonåren som dominerar, men som en föraning om att den äldre publiken snart tar över fylls barområderna. Därifrån kan man nu kan höra diskussioner, fruar som säger åt sina män att inte dricka så mycket i kväll och får svaren: "Jag kommer dricka högst två öl. Du känner väl mig" vilket möts av: "Det är just det som är problemet."
Det laddas i öltälten.
Så jobbar vi med nyheter