Just nu visas inga filmer i "Skandalhusets" källare på krönet av S:t Olofsgatan i Uppsala. I stället pågår en omfattande renovering av Fyrisbiografens lilla salong med 29 platser. Fyris 2 tillkom 1991 sedan "Skandalhusets" gamla pannrum byggts om till biosalong. Nu är det hög tid att fräscha upp lokalen och förbättra akustiken, säger Simon Säfström, en av biografens tre anställda, som tar emot och visar in i bions bakficka.
En ny, vackert mönstrad matta har nyligen lagts in av en golvfirma. I övrigt gör föreningens anställda och volontärer det mesta själva. När UNT kommer på besök håller de 29 nya stolarna (lika många som tidigare) på att monteras.
– Det är biografstolar från 1950-talet som vi köpt in från Folkets hus-föreningen i Morgongåva, berättar Simon Säfström.
Stolarna är klädda i orange manchestertyg och känns förvånansvärt fräscha. De besitter onekligen en skön retrokänsla, benutrymmet är också generöst tilltaget.
– Just den här modellen av biostolar fanns i den stora salongen under David Annells tid. Vi ser de nygamla stolarna som en hyllning till familjen Annell och det arv vi nu förvaltar, säger Olle Agebro, ordförande i Föreningen Fyrisbiografen.
Att Fyris 2 nu renoveras hänger ihop med att föreningen fått betydligt bättre ekonomi än vad som var fallet för bara några år sedan. Orsaken är kraftigt ökade publiksiffror.
– När vi tog över biografen 2012 från familjen Annell låg antalet besök på 16 000 per år. I fjol sålde vi 33 862 biljetter, säger Olle Agebro, föreningens ordförande.
Han gläds åt att Fyrisbiografen går mot strömmen i en bransch som annars kämpar med vikande publiksiffror till följd av konkurrensen från tv och strömningstjänster som Netflix och HBO.
Olle Agebro tror att det finns flera faktorer till bions framgångar på senare år. Föreningen har bland annat arbetat med att förbättra själva film- och bioupplevelsen. Renoveringen av lilla salongen är ett led i just det arbetet. Men det handlar förstås också om vilka filmer man väljer att visa. Föreningen vill i likhet med familjen Annell profilera Fyris som en biograf för kvalitetsfilm.
– Vi har bland annat satsat på nyrestaurerade klassiker med ett tiotal utvalda filmer per termin. Dels sådana som vi själva gillar, dels äldre filmer av regissörer som kanske är aktuella med en helt ny film. I våras visade vi till exempel Agnès Vardas genombrottsfilm ”Min lycka” från 1965 i samband med att hennes nya ”Faces, places” gick upp, säger Olle Agebro.
När det gäller aktuella titlar sker urvalet inte efter kommersiell potential i första hand.
– Vi vill visa de filmer som vi tycker är bäst och mest angelägna för tillfället. Jag är övertygad om att vår publik uppskattar den inriktningen. Det finns definitivt en efterfrågan på att se filmer av vår tids största regissörer, säger Olle Agebro.
Han hyllar också Fyrisbiografens trogna besökare som återkommer år efter år.
– Vi brukar skoja om att det är samma publik nu som under filmens guldålder på 50- och 60-talet. Skillnaden är att de då var studenter och nu är pensionärer, säger Olle Agebro.
När det gäller konkurrensen i Uppsala från jätten SF med tolv salonger i Filmstaden, fem på Royal samt Spegelns gigantiska salong så känner Olle Agebro ingen stress. Han menar att Fyrisbiografen spelar på en annan planhalva än SF. På Fyris går det inte att köpa popcorn och några planer på att visa film i 3D finns inte.
– Det finns tekniska orsaker till det samtidigt som jag inte upplever att 3D förhöjer filmupplevelsen, säger Olle Agebro.