De 16 Uppsalaungdomarna gick för ett par veckor sedan ut nian och fick dansuppdraget som sommarjobb. Bakom projektet står Region Uppsala och Uppsala kommun.
Ensemblen leds av koreografen Emelie Englund, som även lagt grunden till föreställningen med det långa och spännande namnet. Hon ville skapa ett dansverk med fokus på barns sätt att vara och handskas med livet. Titeln snappade hon upp från ett tryckt kort. En googling indikerar att Tage Danielsson kan vara upphovsman till citatet.
– Det är ett långt och kanske krångligt namn på en dansföreställning, men jag fastnade för det och har utgått från citatet när jag skapat föreställningens innehåll, säger Emelie Englund.
Hon har haft stöd i arbetet av Ellen Sterby, danspedagog på Region Uppsala, men framhåller också det fina samarbetet med ungdomarna under de repetitionsveckor som nu snart är till ända. Sedan 18 juni har gänget svetsats samman och löst både små och stora problem som alltid uppstår när en föreställning växer fram.
– Det känns som om Emelie har lämnat en del tomrum som vi får fylla i. Det är kul och utvecklande, säger dansaren Tilde Lindfors och får medhåll av Alexandra Hutter Nordwall och Vidar Andersson Chronholm.
Emelie Englund ser förändringar, tillägg och strykningar som en naturlig del i processen. Tanken är att ungdomarna ska vara delaktiga och förkovra sig i dans både praktiskt och teoretiskt. De flesta är redan väl förtrogna med dans i olika former och har gått på kvällskurser. Då kommer ledaren ofta med ett färdigt verk som ska övas in utan så värst mycket utrymme för egna initiativ.
– Här kan man väl säga att Emelie har väglett oss och att vi i gruppen har fått komma med egna förslag på lösningar, säger Alexandra Hutter Nordwall.
I den nybildade men redan tajta gruppen ryms många åsikter. Att Emelie Englund har sista ordet när många tycker olika ingår i överenskommelsen och är helt okej, anser Tilde, Alexandra och Vidar.
Till en början rådde det delade meningar om föreställningens barnfokus. Att dra på sig "barnsliga" och färgglada t-shirts och shorts kändes inte optimalt för alla. Men det dröjde inte länge förrän hela gänget var med på tåget. En av övningarna i början av repetitionsperioden var att bege sig ut på stan med barns ögon. De fick bland annat testa lekplatsen i Frodeparken och ge sig hän utan hämningar, som om de vore 6 år och inte 16.
– Vuxna har mycket att lära av barn, till exempel att man inte måste vara mellanmjölk, säger Tilde Lindfors och får kompisarna att brista ut i ett jätteskratt innan samtalet kommer in på hur de tolkar "världens vansinne" i titeln.
Tilde, Vidar och Alexandra är ense om att den formuleringen kan handla om vuxnas rädsla för olikheter eller deras oförmåga att nå fram till varandra.
– Det är sånt som kan leda fram till krig och konflikter, säger Vidar Andersson Chronholm.
När UNT besöker ensemblen repeteras det intensivt i Bolandgymnasiets lokaler. Ännu återstår några dagar innan det är dags för premiär. Det blir totalt sex 25-minutersföreställningar på Celsiustorget mitt i stan 4–6 juli.
– Efter de här veckorna kommer det nog att kännas tomt. Jag kommer till och med att sakna träningsvärken, säger Alexandra Hutter Nordwall, som har siktet inställt på ett yrkesliv som dansare.
Tilde Lindfors och Vidar Andersson Chronholm fortsätter också gärna med dansen men ser den i första hand som en hobby.