"Snart kommer Ida Bäckmann att avsky mig", hade Gustaf Fröding sagt när han stod med korrekturet till "Stänk och flikar" i handen. Det var 1896. Dags för hans tredje diktsamling, som innehöll trotyl.
Det börjar oskyldigt:
"Jag sov och jag drömde
om Ariens land,
där solguden tömde
med givmild hand
kring allt överallt i en lycklig ängd ---
sina håvors mängd."
Men redan i fjärde strofen är det klart att det inte handlar om en picknick i solen. Där har den unga kvinnan släppt alla hämningar och:
"med vittskilda knän och skälvande sköte
var den älskades åtrå i möte."
Hela den femte strofen är en regelrätt samlagsskildring!
Dikten heter "En morgondröm". Den blev för mycket för samtiden. Också en nykter kritiker och Frödingbeundrare som Karl Warburg slog ifrån sig. Detta var "mer populärmedicin än poesi".
Gustaf Fröding (1860-1911) räknas ju alltid till nittiotalisterna, en fantasins banérförare i led med Selma Lagerlöf och vännen Verner von Heidenstam. Men i "Stänk och flikar" är det åttiotalets kulturradikal som talar.
Gustaf skrev i ett brev till sin nästan lika radikala syster Cecilia:
"jag skall skriva om könssjukdomen och jag vill slå ett verkligt slag för alla de stackarne, som gå och bära på den och i hemlighet gräma ihjäl sig. Jag vill slå ihjäl lasten på samma gång som domen och fördomen och jag vill få fram renheten och skönheten i det nakna hos man och kvinna. Fikonalöven böra snart ha spelat ut sin roll - de ha nog gjort mer ont än all så kallad synd i hela människans historia."
Hade Fröding vetat vad det skulle kosta honom, hade han kanske avstått.
Men han var i gott sällskap. Sedlighet, erotik, smutslitteratur och könssjukdomar ligger i luften runt sekelskiftet 1900. Detta utgjorde själva kulturdebatten. Alla hade en åsikt.
Nationalekonomen Knut Wicksell skrämde vettet ur borgarna i Uppsala, när han 1880 pläderade för preventivmedel och barnbegränsning i kampen mot fattigdomen. Han ivrade också för tidiga äktenskap, så att gossarna i sin nöd inte skulle välja det usla surrogatet - och gå till prostituerade, och dra på sig dröppel och syffe, som Fröding också rimmat om i andra otryckbara dikter.
Och vad handlar Ibsens "Gengångare" om? Jo, den hemsökta familjen Alving, där sonen blir galen av faderns syfilis. Ibsens kollega Björnson kastade sig in i debatten med En handske, och krävde avhållsamhet av de unga männen, solidariskt med flickorna. Då flög Strindberg i taket. I sina Giftasnoveller skildrar Strindberg en ung man som blir sjuk och förtvinar, men inte av könssjukdom, utan av för l i t e sex!
Och mitt i allt detta kommer Ellen Key sättande med flaxande kjolar och predikar fri kärlek för alla, också för flickorna!
Och samtidigt – på annan plats vräker marknaden ut riktig pornografi. 1880-talet innebar ett uppsving för tidningar som kallades grisar, med titlar som Lätt på foten, Den eldiga grevinnan, Sann fröjd för ungkarlar etc.
Fröding kallades en "grislitteraturens främjare", och tog mycket illa vid sig när Morgondrömmen drabbades av åtal, och togs i beslag. Tidningen Budkafvlen skrev av de värsta raderna och spred dem – som pornografi.
Fröding hade själv tvekat, men blivit påhejad av vännerna, inte minst Heidenstam. Men när det knep ville han inte vittna till Frödings förmån.
Intressant är att kvinnorna, som skulle skonas från de osedliga dikterna, ofta slöt upp till skaldens försvar. En av dem var Barbro Alvings mor, Fanny Alving. Och Ellen Key försvarade Frödings "oskuld".
Ellen Key uppskattade den erotiska ömsesidigheten i Frödings dikt. Den är fortfarande slående, med tanke på den kompakta patriarkala miljö som såg dikten födas. Nietzschebeundraren Fröding sjunger verkligen om en ungmö som illustrerar Ellen Keys ord: "medvetna ungmörs salighet är icke att mannen vill; de äro själva vilja."
Detta budskap är fortfarande i dag alldeles för radikalt i stora delar av världen.
Även om Fröding frikändes hämtade han sig aldrig efter rättegången och den brutala smutskastningen i pressen, hans dikt hade ju jämförts med grov pronografi.
Rättegången mot Fröding fick följder, bland annat ledde den till att tryckfrihetsförordningen ändrades, till det sämre. Den konstnärliga friheten beskars. Socialdemokraten Hjalmar Branting kämpade tappert i riksdagens konstitutionsutskott men fick bita i gräset, trots att han viftade med Bibeln och sa att mycket i den också kunde såra "tukt och sedlighet".
Det dröjde ända till femtiotalet innan Frödings dikt togs till nåder, och hela En morgondröm fick ta plats i antologierna - men då är han inte modern nog. Då sitter Olof Lagercrantz och Erik Lindegren och fnyser åt Fröding: "Vi kom överens om att den erotiska diktningen är förfärlig".
Det finns många sätt att mörda poeter. Men nästan ett sekel i giftskåpet har inte tystat Gustaf Fröding, som hoppades "att ingen av våra författare av lagens eller opinionens trånghet låter tvinga sig att väja för det naket äkta och ohöljt sanna, när han känner sig med nödvändighet manad att framställa det."