När universitets nya professorer under måndagen inledde sina installationsföreläsningar kan man säga att den där, långt ifrån oproblematiska, sentensen med all önskvärd emfas levdes upp till, men i en lite underlig och dubbel bemärkelse. Det tänktes nämligen både fritt och rätt. Eller för att uttrycka det annorlunda: att tänka fritt tycks nu för tiden vara detsamma som att tänka rätt.
Denna vecka presenterar alltså de forskare, som under traditionsenlig högtidlighet på fredag kommer att installeras som nya professorer, sin forskning. De femton minuter långa föreläsningarna, som alla är öppna för allmänheten, är utmärkta tillfällen att få en snabb inblick i vad som händer i forskningsvärlden just nu. Dessa ”akademiska kvartar” är också en chans för universitetet att öva sig i den där tredje uppgiften, som man inte alltid varit så pigg på att uppfylla. Under måndagseftermiddagen inleddes alltså detta fem dagar långa föreläsningsmedley med att språkvetenskapliga och teologiska fakulteten fick presentera sina blivande professorer. Och som sagt, här blev det (i synnerhet hos teologerna) uppenbart att fritänkandet är det nya rättänkandet. Åtminstone om man med fritänkeri menar att ifrågasätta och utmana etablerade föreställningar och normer.
Eftermiddagen inleddes med att Ninna Edgardh, verksam inom ämnet kyrkovetenskap, föreläste om kyrka och kön, om läckagen och glappen i normativiteten som gör (norm)kritiken möjlig. Sedan kom religionssociologen Mia Lövheim, som talade om religion och medier, och ifrågasatte den gängse bilden av religionen som, i och med sekulariseringen, flyttad från det offentliga till det privata. Med de sociala medierna har ju en mer varierad och mångfacetterad offentlighet uppstått, där även religionen har sin plats. Lövheim följdes i sin tur av bibelforskaren Göran Eidevall som föreslog att hela hans forskningsfält, Gamla testamentets exegetik, borde byta namn. Teologernas föreläsningar avslutades med att religionshistorikern Eva Hellman frågade sig vad religion över huvud taget är. Att försöka tänka utanför, eller rent av spränga, de invanda ramarna tycks alltså vara att det rätta tänkandet.
Och det är väl egentligen en rätt så sympatisk hållning. För forskningen tjänar väl inte bara till att göra världen mer begriplig, utan kanske framför allt till att vidga världen, få oss att se den utifrån nya oväntade vinklar. Det senare lyckades verkligen språkforskaren Veturlidi Óskarsson med i sin föreläsning, där han med hjälp av den klassiska stickade islandströjan skärskådade komplexa kulturella och språkliga samband. Genom en till synes obetydlig detalj, i det här fallet ett klädesplagg, öppnade Òskarsson perspektiven och lyckades verkligen vidga vyerna.
Installationsföreläsningarna fortsätter fram till och med fredag. Så än finns chansen att vidga sina vyer, att lära sig tänka rätt.