Frispråkiga kulturkrockar

Efter en halvtaskig semester, med svårfångad romantik i Venedig, har Marion och Jack beslutat sig för att stanna ett par nätter hos Marions föräldrar i Paris på vägen hem till New York. De har svårt att få fatt på romantiken även här. I själva verket krisar förhållandet rejält i en härva av kulturkrockar, svartsjuka och missriktade förväntningar. Man undrar varför detta par över huvud taget fortsätter att hålla ihop.
Själva staden Paris, som brukar finnas med som romantisk fond i romantiska filmer, har här en förvånansvärt blek roll. Tror faktiskt inte att Eiffeltornet syns en enda gång i bild.
Dialogen är smart och rapp och minner om den tidiga Woody Allens. Till och med hypokondrin är med, Jack har nämligen en lätt släng av det.

Julie Delpy gör faktiskt som Woody Allen brukar göra oftast, hon spelar själv rollen som Marion i denna sin regidebut. Hon har också skrivit manus. Men det är en rätt typisk fransk komedi, med många ord i dialogen, dock en hel del på engelska.
Jack, spelad av Adam Goldberg, kan inte ett ord franska. Marions föräldrar, båda gamla hippies, spelade av Julie Delpys verkliga föräldrar Marie Pillet och Albert Delpy, kan å andra sidan inte ett ord engelska och med helt olika utgångslägen i nästan allt blir det förstås missförstånd.
Handlingen kan låta tjatig och pratig, men tonen i filmen är faktisk lättsam och underhållande. Om man absolut vill hitta en mening med denna komedi kan det vara att det kan finnas något mer innerligare och djupare bortom alla ord, all frispråkighet och knepiga familjerelationer, men att det krävs att man ser varandra helt och fullt. Kanske är det kärlek.

Frispråkiga kulturkrockar

2 dagar i Paris är en rätt typisk fransk komedi, anser Susanne Sigroth-Lambe. Men tonen i filmen är lättsam och underhållande.