Fransos på flykt

Men även andra krafter sätts i rörelse. Tvivlen över vad som verkligen hände den gången för åtta år sedan växer i takt med nya våldsamma händelser.
Guillaume Canets thriller rör sig i en klassisk form - den etablerade medborgaren finner sig plötsligt misstänkt och jagad av såväl polis som kriminella. Den trygga tillvaron rycks undan under hans fötter och ingen vet vem man kan lita på. Den egna initiativkraften är det enda som kan rädda honom från undergång. Man känner igen temat från till exempel Hitchcocks De 39 stegen och I sista minuten, från Polanskis Frantic och många andra filmer.
Skickligt genomfört ger formen många tacksamma möjligheter. Publiken kan lätt identifiera sig med huvudpersonen. Flyktelementet ger tillfälle till att röra sig genom många miljöer och spännande jaktsekvenser. Mystiken kan göras hur kompakt som helst. Intrigen kan vända på en femöring gång på gång.
Guillaume Canet tar vara på allt det här men framför allt ger han sig även tid att utnyttja temat för en fördjupad personteckning som höjer filmen över medelmåttan. Om den sociala tryggheten plötsligt krossas så avslöjas personernas verkliga egenskaper och deras relationers verkliga värde på ett dramatiskt sätt, avklädda normalitetens skydd. Det är ingen slump att genren fick sin form samtidigt som psykoanalysen var som mest inflytelserik inom kulturen.

Fransos på flykt

För åtta år sedan mördades hans hustru. Mördaren sitter sedan länge bakom lås och bom, trodde han. Nu hittas resterna efter ytterligare två döda och polisen börjar åter rota i fallet och rör upp hans nya tillvaro som barnläkare.