Är det inte härligt med utveckling? Matpriserna ökar till exempel och de som arbetar i mataffärerna blir allt färre i takt med ökad automatisering. Maktlösheten växer. Om detta berättas humoristiskt, varmt och lågmält i den franska filmen ”Klippet”.
I matköpsladan i ett litet gråtungt och lerigt franskt samhälle börjar de anställda att fundera på att göra civilt motstånd. En av dem kläcker en idé om att ta till vara på maten som slängs och sälja den till ett billigare pris i en egen butik. Själva berättandet haltar aningen ibland och etiken svajar lite i dessa affärsanställdas Jönssonliganliknande kupp, men de får igång ruljansen.
Det är inga kända namn i rollistan, men några karaktärer får ändå lite tydligare konturer. Som affärschefen, spelad av Zabou Breitman, som ambitiöst pluggar engelska, men har svårt att hålla sin mamma ifrån sig och Corinne Masiero, som spelar ärrad och sliten kassörska som varje gång rest sig på nio och fortsatt med vardagen.
Regissören Louis-Julien Petit långfilmsdebuterar, men har tidigare varit delaktig i filmproduktioner som ”Hugo Cabret” och ”Inglorious bastards”. Socialrealismen och samhällsengagemanget i hans egen film är på många sätt raka motsatsen. ”Klippet” har jämförts med filmer av Ken Loach och bröderna Dardenne. Dess stämningar och människor har också stora likheter med svenska filmen ”Äta, sova, dö”. Här finns samma känsla av gemenskap som ger guldkant åt det vardagsgrå.