Franskt, någon?

Att se Vardas självbiografi Agnès stränder är som att titta genom en kristall; i ena stunden ser man ett utsnitt av verkligheten, i nästa stund ett helt annat. Medan hon berättar i nutid agerar hon dåtid, Vardas egna filmer - amatörfilmer, privata filmer, i den mån en medveten regissör gör sådana - hjälper till att förflytta oss mellan tidsplanen, hon sitter i ett galleri och pratar om alla de nu döda som hon fotograferat.

När hon vänder tillbaka till platser från förr går hon baklänges, eftersom hon går bakåt i minnet. Om det är övertydligt, fyndigt eller rentav humoristiskt ligger väl i betraktarens öga, men det är i den andan filmen går på: samtidigt som hon berättar att hon föddes till namnet Arlette skriver hon namnet i sanden, när hon berättar att hon bytte till Agnès spolar en våg bort bokstäverna.

Hon återvänder till sin kortfilm La Pointe-courte (1954) och människorna som medverkade i den, men undviker nogsamt att berätta om dess betydelse som föregångsfilm för den intellektualiserande franska filmen kring 1960. Om långfilmen Cléo från 5 till 7 (1961) berättar hon med uppenbar stolthet, men hastigt - över huvud taget berör hon inte sin egen roll i filmhistorien, hon "spelar en gammal dam, lite mullig och pratsam, som berättar sitt livs historia."

Som med så många historier är det inte berättelsen i sig som "gör det," utan sättet den berättas på. Filmen är en lång monolog, avbruten endast emellanåt av tystnad eller korta intervjuer, men bilderna måste ändå bära den framåt. Nya och gamla bilder, spontana scener och inövade - allt för ofta håller de faktiskt inte. Det blir för pratigt, en ovälkommen illustration av det hon säger halvvägs in filmen: det som fick henne att övergå från fotografi till film var att hon gillade ord, och trodde att ord+foto=film. Hennes filmer visar att hon snabbt kom förbi den föreställningen - men det gäller inte hennes självbiografi.

Franskt, någon?

Agnès Varda, född 1928, filmregissör och fotograf - "la Varda" -ställer upp speglar på en strand. Speglar som speglar henne på stranden medan hon speglar sitt liv i filmen. Franskt, någon? undrar Mårten Markne.