Doktor Frankenstein är besatt av att lösa livsgnistans gåta och bestämmer sig för att försöka skapa en levande varelse av likdelar. När han lyckas blir han förskräckt och flyr. Det övergivna monstret vill att Frankenstein ska skapa ett kvinnligt monster, så att det ska slippa vara så ensamt, men han vägrar. Då hämnas monstret på Frankenstein genom att döda hans brud på deras bröllopsnatt.
Två gånger har Helena Laukkanen på Köttinspektionen läst boken "Frankenstein, eller den moderne Prometeus". Hon tycker inte att den liknar filmen alls.
– I filmen är det triumf och glädje över att ha lyckats. I boken är triumf totalt främmande, som om Frankenstein vet att det han gjort är moraliskt förkastligt, säger hon.
När de nio konstnärerna i det konstnärsdrivna galleriet Verkligheten i Umeå pratade om vad de jobbade med försökte de hitta en röd tråd. Då sa någon "Frankenstein". De upptäckte att det 2018 är 200 år sedan Mary Shelleys skräckroman gavs ut. Det fick avgöra temat. Nu kommer Verkligheten till Köttinspektionen i Uppsala.
Redan veckan före vernissagen är Alexander Svartvatten på plats. Han har gjort fyra väggar av lastpallar.
– Lastpallar förflyttas över gränser. Om en lastpall vore en människa eller ett djur skulle det vara en mytisk figur som passerar genom död och liv, säger han.
Golvet är full av sladdar. Det ska bli en interaktiv virtuell värld att kliva in i, med sensorer som känner av kroppsrörelser.
– Jag har utgått ifrån hur man definierar monstret och hur man kan använda det för att nedvärdera andra och få makt över dem. Jag vill vrida och vända på normer, säger han.
På sitt eget galleri ställer Verkligheten bara ut andra konstnärer, därför tycker Alexander Svartvatten att det är extra roligt att göra något tillsammans i en grupputställning.
Fem av de andra konstnärerna samlas runt en telefon i Umeå och slår på högtalarfunktionen. Mia Rogersdotter Olofsson berättar att hon har satt ihop olika växter till hybrider som hon fotograferat. Helena Wikström har skrivit brev till Mary Shelley (som dog 1851) och gjort film av det. Ida Hansson har filmat när hon dumpstrar kött i en container bakom en Coopbutik.
– Jag har byggt upp ett laboratorium och syr ihop köttbitar och försöker magiskt få liv i dem, berättar hon.
Ett annat verk handlar om hormoslyr, ett växtgift som sprutades över de svenska skogarna på 1950-70-talet för att döda lövträd. Chefen för BT Kemi drack hormoslyr i tv för att bevisa att det var ofarligt.
– Nu saknas en hel generation björk i skogen, nu när det behövs till pappersmassa. I stället måste vi importera. Jag tänkte: vad gör vi med naturen? Vi skapar monster som kommer tillbaka och hämnas, säger konstnären Gerd Aurell.
Sandra Wasara-Hammare gick in i Frankensteins monsters sinnesstämning av total ensamhet och skrev en vaggvisa som ackompanjerar en bild på en gungande flicka. Hon har gjort ett annat ljudverk också.
– Via ett hemligt Instagramkonto sökte jag upp människor som kände sig övergivna och intervjuade dem. Deras röster bildar ett korus av tonlägen, men man hör inte vad de säger, berättar hon.
Köttinspektionen är Verklighetens motsvarighet i Uppsala. Skillnaden är att Köttinspektionen även har dans och teater under sitt tak. Konstdelen drivs av konstnärskollektivet Haka, som ställde ut hos Verkligheten i höstas.
– Det är ett spännande utbyte. De kurerar sig själva här. Vi hjälper bara till att bygga och skapa kringarrangemang, säger Helena Laukkanen.