Hennes rum med utsikt över Domkyrkan och Domkyrkoplan är än så länge ganska tomt. Sensommarljuset lyser in på kala väggar. Det är Marika Hedins första riktiga dag på sin nya arbetsplats Museum Gustavianum, och än så länge har hon fullt upp med att lära sig hitta bland gångar och valv.
– För mig har Gustavianum varit anatomiska teatern, så unik och välbevarad, och konstskåpet, också det väldigt speciellt. Alla de andra fina samlingarna kan jag inte så mycket om än, dem ska jag ta reda på mer om i höst. Jag har fått veta att det rör sig om runt fyra miljoner föremål så jag har lite att göra, haha.
Uppsalakvarteren är däremot inte okända för Marika Hedin. Hon växte upp i Gamla Uppsala och bodde där tills flytten bar av mot studierna i Stockholm, något som resulterade i en filosofie doktorsexamen i historia. Historiekunskaperna har hon fått god användning för under sina fem år som chef för Sveriges mest kända skepp, Vasamuseet.
– Det är ett jättehärligt museum, så stort och välbesökt. Och besökarna är inte bara sommarturister utan även museifolk från andra länder, det är något alla stora museer drömmer om.
Under sina chefsår gjorde hon sig särskilt känd för arbetet med att göra forskningsresultat och kunskap tillgängliga för allmänheten. Inte minst när det gäller forskningen kring bevarandet av det allt mer sönderfallande 500-åriga träskeppet som blivit till utställningar, böcker och program för en bred publik. För sina insatser för denna så kallade ”tredje uppgift”, universitetens och högskolornas uppgift att dela med sig av kunskap till allmänheten, fick hon silverringen som sitter på hennes hand; utmärkelsen som teknologie hedersdoktor vid Uppsala universitet.
Just kopplingen mellan forskning och museum var en av de stora anledningarna till att hon tackade ja till sitt nya arbete, trots att hon trivdes på Vasamuseet.
– Museum Gustavianum är en så unik liten pärla, och kopplingen till forskning är speciell. Det finns inte många museijobb i Sverige som jag skulle vilja ha, så jag kände att om jag någon gång skulle byta så var det nu.
Nu är hon alltså tillbaka i Uppsala och bor i Pelle Svanslös gamla kvarter, på Åsgränd.
Än så länge är hon försiktig med att uttala sig om sina planer på förändring.
– Under hösten ska jag lära känna verksamheten och dem som jobbar här. Men lika viktigt är universitetet och alla ämnesföreträdare. Gustavianum är universitets museum, och jag sätta i gång med systematiska samtal med forskare och lärare och fråga dem vad de vill h a ut av ett museum.