– Det här är min stora teaterdebut! säger Fredrik Agetoft när UNT möter honom i lunchrummet på Gottsunda dans & teater. Det är mitt uppe i slutrepetitionerna inför urpremiären och längs långbord sitter skådespelare och försöker få i sig lite mat innan det är dags att börja igen. Men Fredrik Agetoft verkar ganska lugn.
– Jag är väldigt lite inblandad i pjäsen nu. Jag skrev klart texten i december och sedan tog regissören Pernille Lindstad över. Själva gestaltningen har jag inte varit inblandad i alls, vilket nog är bra, säger han.
Fredrik Agetoft har många år i manusbranschen på nacken och har skrivit i flera olika genrer. Från barnprogram som ”Rummel & Rabalder” och långköraren ”Rederiet” till tv-spelet ”Battlefield: Bad company”, där uppföljaren sålts i över fem miljoner exemplar. Dessutom var han en av manusförfattarna bakom den kultförklarade tv-serien ”SPUNG” från 2002. Han tycker dock att det är tråkigt att det satsas så lite på tv för ungdomar i Sverige i dag.
– Det har egentligen inte gjorts några nya ungdomsserier sedan ”SPUNG”. Det känns som att SVT lite har gett upp slaget om kidsen. Men jag tror att det går att göra asmycket cool tv för ungdomar även i dag. Det behövs verkligen!
Däremot tror Fredrik Agetoft att man borde anpassa serierna efter vad ungdomarna vill ha och släppa tanken på en tv-sänd storsatsning, eftersom få ungdomar nu för tiden tittar på tv på det sättet.
– Jag tror på webserieformatet – det är billigt och man når målgruppen bättre med lite kortare avsnitt.
När han nu utformat pjäsen har han tänkt på ett liknande sätt och delat upp den i femton scener – mer filmiskt och mindre svepande.
– Det som är coolt med teater är att det kan erbjuda något helt annat än vad en tv-serie kan. Jag älskar rumsligheten – lukten av kolsyrerök, att skådespelarna svettas, att någon hostar till i publiken. Jag ville göra något sceniskt intressant som man inte kan uppleva i något annat medium än just på teatern.Efter teaterdebuten verkar Fredrik Agetoft ha rätt fullt upp – bland annat jobbar han på att sälja in två filmer, fyra tv-serier och två amerikanska projekt. Men mer än så törs han inte säga.
– Mycket är hemligt och inget är spikat. Jag har säkert tio olika grejer på gång. Men väldigt mycket blir aldrig av utan faller igenom någonstans i processen.
”Kärlek i ödemarken” är en berättelse om en dystopisk framtid i ett Sverige efter den stora katastrofen – men även om omöjlig kärlek. Det har gått ett år sedan arbetet med föreställningen började och långsamt har allting fallit på plats.
I kväll, lördag, är det premiär.
– Det känns bara spännande och roligt och det här är något jag jättegärna vill göra om! Men nästa gång skulle jag vilja göra verkligt obegriplig teater. Jag tycker inte konst behöver vara begriplig. Bara man känner något när man går därifrån.