– Avslutet var toppen, men i öppningen kan det gå lite snabbare, säger Jenny Andreasson till skådespelarna Peter Engman och Karin Franz Körlof om deras lekfulla skojboxning på scenen - ett möte mellan en "oäkta" dotter och en informell styvfar.
Pjäsens handling utspelas strax före förra sekelskiftet. Karin Franz Körlof spelar Yngva, dotter till den ogifta Thora som görs av Thérèse Brunnander. Peter Engman, född i Hallstavik och uppvuxen i Norrtälje, har rollen som Thoras bästa vän, en ogift läkare. Deras relation passar sig inte, anser omgivningen, men Thora vägrar att skämmas. När hennes dotter träffar en man blir ändå situationen knepig. Fästmannens pappa håller nämligen hårt på konventionerna.
– Thora vägrar att böja sig för dem och lyckas faktiskt rucka en aning på världen. Temat är aktuellt även idag när hederskulturer förser kvinnor och barn med skam. Men vi lever i en politiskt orolig tid och då är det skönt att se att en del går att förändra, säger Jenny Andreasson.
Vi har vid det laget förflyttat oss från det rätt kaotiska scenenrummet, där kostymmakare, ljussättare och scenografen Marika Feinsilber går igenom ett otal detaljer som behöver rättas till inför nästa dags fotorepetition. Istället befinner vi oss i Jenny Andreassons vindskupeliknande egna rum sju trappor upp i teaterhuset. På Dramaten har hon arbetat sedan hösten 2009. Dåvarande teaterchefen Marie-Louise Ekman, anställde henne efter att ha sett en av hennes uppsättningar inom ramen för Spetsprojektet på Östgötateatern, ett numera avslutat samarbetsprojekt mellan flera teatrar som syftade till att lyfta fram bortglömda kvinnliga dramatiker. Den första pjäsen, "Räddad", var skriven av Alfhild Agrell, samma författare som också skrivit "Ensam". Den handlade om en kvinna som bröt upp från sitt äktenskap.
– Alfhild Agrell skrev sina pjäser i en tid av starkt feministiskt uppvaknande och var häpnadsväckande modern. August Strindberg hatade henne och retade upp sig på att Dramaten hade antagit sex pjäser av henne men bara en av hans egna, berättar Jenny Andreasson.
– Agrell var bra på att skriva dialog och hennes dramatik är besläktad med Ibsens. Pjäsen visar vilken smärta det kan innebära för en människa som blir förskjuten av sin omvärld, hur känslan av värdelöshet sipprar in i henne och förgiftar hennes relationer. Men det är skönt att se att människan kan förändras.
1998 sökte Jenny Andreasson Dramatiska institutets regilinje och kom in. I bagaget hade hon sina erfarenheter från Snerikes nationsteater i Uppsala. 1994 började hon läsa statskunskap på Uppsala universitet.
– Jag sökte mig faktiskt till Uppsala med tanke på att jag ville hålla på med studentteatern där, säger Jenny Andreasson
– Visserligen började jag som amatörskådespelare. Men redan efter en uppsättning kände jag att det var regissör jag ville bli, få kontroll över hela arbetsprocessen från idé till föreställning.
Hennes version av Lars Noréns "Trio till tidens ände" spelades på Sten Sture (nuvarande Birger Jarl) 1997, Snerikes nation saknade en scen. Föreställningen fick fina recensioner och det blev en bidragande orsak till Jenny Andreassons kursändring vad gäller karriär.
– Men jobbsituationen på studentteatern i Uppsala var helt annan jämfört med hur det är nu. Alla medverkande var mina kompisar och vår organisation var platt, alla fick bidra. Men det är något som jag försökt bära med mig som professionell regissör. Fortfarande gäller det att förlösa varandra i arbetsgruppen och för mig gäller det att skapa ett arbetsklimat som tillåter det.
Jenny Andreasson har fortsatt att sätta upp mest kvinnliga dramatiker sedan hon började på Dramaten. I vintras lades dock hennes tolkning av Shakespeares "Hamlet" ner, bara sex dagar före premiär.
– Det var en mycket tråkig historia att vara med om och ingenting som någon här tog lätt på. Men jag lärde mig mycket och för oss har det känts naturligt att ta all ytterligare diskussion om den internt. Det är i alla fall otroligt kul att vara tillbaka i huset nu och jobba med några av dess modiga skådespelare. Det är den roligaste arbetsplats som jag någonsin har varit på.
Jenny Andreassons nästa projekt är än så länge totalhemligt. Inte ens om det rör sig om teater, film eller tv går det att få veta. Men hennes anställningskontrakt på Dramaten gäller tre år till.
Premiären av "Ensam" blir lördag 2 september på Dramatens lilla scen.