Det tog tre år för Def Leppard att färdigställa albumet Hysteria 1987. Det var välinvesterad tid, skulle det visa sig. Skivan sålde nämligen inte bara i 20 miljoner exemplar, den räknas också som ett av 80-talets viktigaste rockalbum.
Stjärnproducenten Robert ”Mutt” Langes mål var att skapa hårdrocksvärldens motsvarighet till Michael Jacksons Thriller, en superproducerad platta där varje låt kunde bli en hitsingel.
Musiken fylldes därför med syntar, stämsång, poprefränger och elektroniska trummor, något som i sin tur ledde till att bandet flyttade hårdrocken ytterligare ett steg bort från den ursprungliga, djävulsflirtande och farliga subkulturen till något brett och familjevänligt.
Under 90-talets värsta era av grunge var Def Leppards polerade pudelrock också något som många skrattade åt. Om någon av dåtidens unga visade sig offentligt i en Def Leppard-tröja kunde man utgå från att det var ett ironiskt tilltag. Så är det sannerligen inte i dag.
Det som framför allt slår mig när jag lyssnar på Viva Hysteria är hur tidlös skivan faktiskt låter, trots att ljudbilden är så omisskännligt åttiotalsaktig. Det som var modernt och fräscht 1987 är numera inte skrattretande förlegat utan snarare klassiskt och patinerat.
Alla vi som hade förmånen att uppleva Sheffieldbandet i en unik utomhuskonsert på Vaksala torg i somras minns också att gruppen kan låta förbaskat bra live. Med denna specialutgåva följer inte bara två cd-skivor utan också en dvd inspelad i Las Vegas där bandet låter lika uppumpat och formstarkt som Phil Collens 55-åriga kropp ser ut.
I stället för en ljus och småkylig sommarnatt i Uppsala får vi här se bandet uppträda i en nedsläckt och luftkonditionerad konsertlokal någonstans i stekheta Las Vegas. Känslan är dock densamma: här har vi ett gäng som lever helt och hållet på gamla meriter men som gör det så bra att man ändå måste applådera.
Sångaren Joe Elliot har en ganska ordinär rockröst förutom när han går upp i falsett och förvandlas till en något snällare version av Ac/Dc:s Brian Johnson. Gitarrspelet är melodiskt, rent och rytmiskt. Bakom den välpolerade musikfasaden döljer det sig några riktigt skickliga musiker.
Den här specialutgåvan med mycket extragodis är utmärkt för den som vill förlänga glädjen från i somras, i väntan på att vi ska få se ytterligare rocklegender på Vaksala torg.