– Här lever varenda bräda! Tänk, fast Drottningsholmsteatern är så gammal och ett världsarv, säger Johan Schinkler.
Han började en gång i Uppsala domkyrkas gosskör. Nu har Johan Schinkler en av huvudrollerna i jubileumsföreställningen "Rokokomaskineriet" på Drottningholms slottsteater, som snart har premiär. Den största huvudrollen spelar själva teaterhuset. Här finns världens äldsta teatermaskineri som fortfarande är i bruk.
Allt är i trä och det är mängder av rep, block och taljor bakom scenen som urstarka scenarbetare manövrerar, precis som på Gustav III:s tid. Mest kända är vindmaskinen med sin vev och åskmaskinen på teaterns vind, fylld med kullerstenar som mullrar när den tippas. Vår guide, Viktoria Sjöholm, liknar Drottningholms slottsteater vid ett skepp, där alla måste sköta sina givna platser i kulisserna för att det ska fungera.
- Jag har varit frilansande sångare i mer än tjugo år. Mina operakollegor brukar prata om hur magiskt det är att jobba på Drottningholmsteatern och först nu förstår jag vad de menar, säger Johan Schinkler.
Hans loge har tidstypiska tapeter och en grön kakelugn. Golvets breda träplankor sluttar.
Solen lyser i trädgården utanför franska stora fönster. Just denna dag ska Drottningholmsteaterns jubileumsprojekt presenteras för pressen. Teaterchefen Sofi Lerström berättar att festen börjar redan 6 juni med öppet hus och visningar av teatern. "Rokokomaskineriet" har urpremiär dagen därpå, 7 juni.
- Vi har själva Drottningholmsteatern i huvudrollen och alla människor som arbetar bakom scenen, berättar Tuva-Lisa Rangström som har skrivit librettot till musik av Jan Sandström.
Föreställningen handlar om hur unga prins Gustav kommer ut till teatern förklädd till ljussnöpare. Han tänker ta reda på vem som kan ha tänt på den gamla teatern, den som byggdes 1753 på samma plats och brann ner 1762. Drottning Lovisa Ulrikas franska skådespelartrupp har varit husvilla ett tag, men nu börjar den nya Drottningholmsteatern ta form. Visserligen är landet bankrutt efter många krig, men arkitekten Adlercreutz har fått ta ur egen ficka för att bekosta bygget. Han fick dock aldrig tillbaka sina pengar utan dog helt utfattig.
Slottsteatern är fylld med minnen från flydda tider. Kanske den hyser två spöken också.
– Den ena är en dam som brukar sitta och sjunga och gråta i ett rum på vinden. Henne har dock ingen sett. Däremot har "den grå mannen" visat sig för en musiker som dröjt sig kvar, berättar Viktoria Sjöholm.
Tidigare har hon arbetat som regiassistent, inspicient och scentekniker på Drottningholmsteatern.
- Så jag vet verkligen hur hett det kan bli på tågvinden en varm sommardag som idag, cirka 50 grader, säger hon och visar på lite grafitti från byggtiden där någon har ristat in 1766 med sirlig 1700-talsstil på en trästolpe i trappen på väg upp mot tågvinden.
Men teaterns ålder gör den också känslig för påverkan. Något fläktsystem har inte monterats in på grund av brandrisken. De som sätter upp föreställningar här får också finna sig i att börja reptera någon annan stans för att inte slita för mycket på lokalen.
Johan Schinkler har repat sin roll som balettmästaren i två veckor på plats.
– Det är roligt nyskriven musik, 1700-talspastisch med musikalinslag, berättar han.
I övriga roller finns bland andra Loa Falkman och Kerstin Meyer.
Men Johan Schinkler har också lite annat på gång. I augusti ska han vara med i "Carmen" på Dalhalla och där sjunga polismästarens roll. Just denna dag kommer han från Uppsala där han varit med i ett filmprojekt tillsammans med sin gamla skolkamrat, musikern Anders Widmark.
– Jag skulle gärna sjunga mer i Uppsala, fast man brukar säga att ingen är profet i sin egen hemstad, haha. När Viba Femba ringer och behöver lite extra sånghjälp då kommer jag på en gång. Jag gillar allt som svänger!
Så är det dags för repetitionen. Johan Schinkler drar på sig ett par mjuka lårhöga stövlar, fångar käppen i högerhanden - den balettmästaren markerar takten med – och tar plats på Drottningholmsteaterns scen med sin kraftfulla bas.