Mårten Andersson äter frukost hemma i sin lägenhet vid Slussen i Stockholm. Samma sekelskiftstvåa som tidigare varit Cornelis Vreeswijks bostad.
– Jag skämtar om det i showen. Här i samma lägenhet har jag suttit och skrivit hits åt Sean banan, säger Mårten Andersson.
Men det var då. Nu har Mårten Andersson valt att styra om sin karriär, flytta fokus från ytliga skämt, till att gräva djupare i sig själv. Efter att ha levt ett liv som kretsat kring alkohol, bestämde han sig i våras för att sluta dricka. Nu, nio månader senare har han fått distans och förståelse för den tomhet han kände och försökte fly från med alkohol.
– Jag levde inte det liv jag ville leva. Jag var ute och festade, hade oseriösa relationer och kände en stor ensamhet. Jag fastnade i en dekadent karusell. Nu lever jag ett annat liv. Det har hänt jättemycket med min självkänsla sedan jag slutade dricka.
Föreställningen ”Under Ytan” bjuder på humor och anekdoter från trekanter och vilda festnätter, men innehåller också ett stort mått av allvar – något av okänd mark för Mårten Andersson som tvingats utmana sig själv för att våga vara naken, gå ner i tempo och inte enbart jaga skratt.
– Målet med showen är inte bara att man ska skratta, då har jag misslyckats. Man ska gå därifrån och fundera över sitt eget liv: lever jag det liv jag vill leva? Jag vill inte kalla det stand up comedy, utan spiritual comedy.
Förutom turnén har Mårten Andersson i höst startat upp den först nyktra nattklubben i Stockholm. Han bestämde sig också för att lägga ner den egenstartade klubben Raw, eftersom han blev ”trött på att producera andras skämt”. För att nå ut med sina nya insikter har han inlett ett samarbete med bolaget IQ - som lobbar för att människor ska reflektera över sitt drickande. Planen är också att börja föreläsa på ämnet och jobba tillsammans med olika universitet och studentkårer för att minska stigmat förenat med att säga nej till alkohol.
– Jag har gått från att vara Christer Pettersson till att bli Moder Theresa. Jag vill inte bli moraliserande, men jag tror att min röst behövs som en motreaktion till alla andra som bara super på. Jag lever samma sociala liv nu, som under tiden med alkohol. Jag har gått utanför min egen comfort zone - och vuxit som människa.