Framtidens klassiker i Göteborg
Det hör till det allra mest fascinerande med den årliga Bok- och biblioteksmässan i Göteborg att man trots noggranna förberedelser alltid återvänder hem med oväntade möten som den ibland största behållningen. Så även i år.
I år var det givetvis de estniska författarna som stod i förgrunden. I bästa fall innebär Estlands medverkan i mässan att deras ganska anonyma litteratur blir mer känd i Sverige Dessutom hade esterna den i särklass mest raffinerade och estetiskt tilltalande montern på hela mässgolvet.
Om man så bortser från den magnetiserande Desmond Tutu (vilket naturligtvis är omöjligt) blir det ändå ett par andra spår som känns som de riktigt minnesvärda från Göteborg 2007.
Det ena är klassikerspåret, explicit utlagt i seminariet med tre förläggare som alla funnit tiden vara mogen för utgivning av klassiker: Bonniers med sitt samarbete med Expressen, Brombergs satsning på Nobelpristagare genom tiderna och Atlantis fortsatta arbete med sina två serier, den ena i samarbete med Svenska Akademien. Men också i en rad andra sammanhang stod sådana böcker som vi benämner klassiker i centrum för intresset.
Poeterna Eva Ström, Sverige, och Catharina Gripenberg , Finland, berättade om sitt förhållande till Edith Södergran i ett seminarium. Där man även presenterade en tänkvärd (ny)tolkning av Södergrans formulering Jag längtar till landet som icke är. Vanligtvis läses den diktraden som ett uttryck för dödslängtan, men nu tolkades orden som författarens längtan till diktens land och till själva skrivandet.
Hos Merete Mazzarella i samspråk med forskaren Åsa Arping var ämnet Fredrika Charlotta Tängström, mera känd som Fredrika Runeberg, maka till Johan Ludvig Runeberg. 200-årsfirande Fredrika visade sig i långa stycken vara en mycket modern kvinna, vars liv och diktning lyfts fram i Mazzarellas nya bok. Och hennes sammanlagt tre böcker hör till den kategori som benämns klassiska.
Det andra spåret återfanns på mässans sista dag i ett av de allra bästa seminarierna. Då handlade det inte om några 200-åringar utan om ett par purunga finlandssvenska författare, Emma Juslin och Johanna Holmström, presenterade av sin förläggare Marianne Bargum. Med Monika Fagerholm som högsta förebild vill de två drygt 20-åriga författarna mest av allt nå ut på den rikssvenska litterära arenan. I Finland upplever de sin situation som finlandssvenska författare mest lik tillvaron i en såpbubbla eller en ankdamm.
Av samtalet att döma och inte minst smakproven ur deras böcker, Frida och Frida respektive Ur din längtan finns det alla skäl för rikssvenska läsare att välkomna dessa båda unga författarröster för vad de har att tillföra den svenska litteraturen och inte minst språket. Med tanke på vad deras mentor och ledstjärna Monika Fagerholm har betytt för svensk litteratur är det inte alls långsökt att rekommendera deras böcker till läsning.
Vem vet, kanske var det framtidens klassiker jag lyssnade till i seminariesalen i Göteborg på söndagen?
Så jobbar vi med nyheter