Den ljusnande framtid är en artikelserie om framtidens kulturutövare i Uppland. Länkar till tidigare avsnitt finns härintill.
Under en veckas tid hade hon känt sig mycket nervös, men precis innan hon skulle gå in i rummet sänkte sig ett lugn över hennes huvud, fokus skärptes. Hon hade repat in en monolog ur Shakespeares Som ni vill ha det, där en herdeflicka förälskar sig i en man som visar sig vara en kvinna. Efter exakt tre minuter plingade en av lärarna i en klocka. Ljudet signalerade att tiden var ute. Julia Boivies framträdande var över.
– Det var det läskigaste jag gjort. Men också det roligaste, säger hon.
Vi träffas en solig dag hemma hos henne fyra månader senare. Examen närmar sig efter tre år på Bolandsgymnasiets spetsestetiska program. Hon berättar att hon kommer att sakna skolan och klasskamraterna och lärarna, men att hon känner att det är dags att gå vidare.
– Men jag valde verkligen rätt utbildning. Jag ville satsa och det gjorde man på min utbildning.
Hennes passion är teater. Att få sätta sig in en annan roll, att leva genom en annan och att använda sig av egna erfarenheter och känslor i gestaltandet är det lockande.
– Man lär sig så otroligt mycket om sig själv i processen och klarar saker man inte trodde man kunde.
När hon gick i åttan praktiserade hon på Uppsala stadsteater. Där fick hon en inblick i hur stor apparat som faktiskt ligger bakom en teaterproduktion. Och hur professionellt allting är.
– Det var häftigt att se hur många olika delar arbetade mot samma mål.
Hon fick också chansen att träffa skådespelarna. Göran Engmans uppmuntrande uppmaning är fortfarande fastetsad i minnet.
– Jag minns att ha sa: ”om du verkligen vill hålla på med det här, så går det”, säger Julia Boivie.
Har hon själv viljan? Jo, det är hon övertygad om. Hon säger att hon kan vara mycket envis, att hon inte ger sig i första taget. Trots detta är hon medveten om att hon i framtiden kanske inte kommer att kunna försörja sig på teatern.
– Vilket yrke det än blir kommer jag aldrig att ångra att jag hållit på med teatern, den har gett mig så mycket som person. Jag har blivit mer självsäker, både på scenen och i livet.
Antagningen till teaterhögskolan då. Hur gick det? Jo, Julia Boivie gick vidare till andra omgången. Hon trodde knappt att det var sant. Men där tog det stopp.
– Men det gör ingenting, det är ju ovanligt att ta sig in första gången. Det var en bra erfarenhet.
Och den lär hon ta med sig. För till hösten väntar fler besök på landets teaterhögskolor.