Mycket har hänt sedan Kartellen släppte sitt första mixtape ”Kartellen är här” 2009. Då klev de fram som Sveriges första gangsterrapgrupp med texter om grova brott, feta pengar och massivt hat mot polisen och andra myndigheter. Trots att gangsterhiphop hade funnits i USA i över 20 år och skivor med gangstertema sålts över de svenska skivdiskarna i tusentals exemplar blev nedslaget något som kan liknas vid N.W.A:s genombrott 1988.
Liksom Ice Cube, Dr. Dre, Dj Yella, Easy E och MC Ren slog Kartellen mot allt och visade inga tecken på att backa en tum i sina kriminella tankesätt. Sebbe Staxx, Kinesen, Kaka och Maskinisten hade dessutom digra brottsregister i ryggen, vilket gav autencitet till texterna. I ett svenskt perspektiv blev det mycket otäckare att höra om tunga brott och livsfarliga personer när det inte låg ett världshav mellan en själv och dem.
När Kartellen släpper ”Ånger & kamp del 2” har de tagit avstånd från den tidigare brottsligheten, nyktrat till och blivit mer tydligt politiska. Nya albumet inleds med en sampling av ett tal av Olof Palme om orättvisorna i klassamhället och temat för albumet är främst att sätta in de tidigare handlingarna i ett samhällsperspektiv. Främst att ökade klyftor och segregation leder till ökad brottslighet. Det här startade redan på förra albumet och visade sig vara vägen att gå.
Istället för en utskälld kriminell är frontmannen Sebbe Staxx nu en delvis ångerfull före detta brottsling som kramas av etablissemanget, jobbar med ungdomar på Fryshuset och hyllats för sin självbiografiska monolog ”Medans vi faller” på Stockholms stadsteater.
Med ”Ånger & kamp del 2” är ambitionerna höga och Kartellen lever i stort upp till dem. Såväl produktion som låtmaterial har lyft en nivå sedan sist och gästartistinhoppen av Timbuktu, Abidaz och Robert Athill och Uppsalaartisten Dani M har tydliga funktioner istället för att som på många hiphopskivor bara vara där för sakens skull.
”Förortsbarn” låter med sin barnkörsrefräng som en svensk ”Hard knock life”. ”Underklassmusik” är ett anthem om sociala orättvisor, ”Dra oss tillbaka” tangerar 2pacs komplexa låtar om gangsterlivets vedermödor och flera spår om kärlek till barn och flickvänner genom fängelsemurar lär få många tårar att rulla.
Förra albumet, ”Ånger & kamp”, där Kartellen för första gången blev mer eftertänksamma och samlade, var en varierad skiva som ville lite för mycket på en gång. Även på den här skildras gangsterlivet från både framsidan och baksidan, samtidigt som samhällskritiken är skarp och de mer blödiga sidorna av medlemmarna lyfts fram och den här gången lyckas det oväntat bra. Kartellen är fortfarande kompromisslösa, arga och ofta väl enkelspåriga i sina analyser, men numera framförallt mänskliga.