Fragmentariskt franskt drama

Kanske är det en ren slump, men jag kan inte sluta tro att fransmännen har drabbats av dåligt självförtroende när det inom loppet av tre år dyker upp två kärlekshyllningar till den franska huvudstaden på biograferna. Först kom den ojämna men ambitiösa kortfilmssamlingen Paris, je t'aime och nu alltså Cédric Klapischs Paris. Med staden i centrum slår kameran ner fragmentariskt bland några utvalda. Här finns den förträfflige Roman Duris' Pierre, en dansare som väntar på en hjärttransplantation och iakttar människorna från sin balkong. Här finns också Pierres syster Élise, en trött trebarnsmamma som gestaltas av den alltid mästerliga Juliette Binoche. Vidare ses Philippe som saknar sin bortgångne far medan hans bror Roland, filmens absolut festligaste figur, undervisar i historia vid universitetet och skickar hemliga sms till en student.

Stadens inverkan på människorna är påtaglig. Klapisch flanerar med kameran och registrerar den parisiska atmosfären och pulsen. Paris blir filmens huvudrollsinnehavare och en mosaik av vardagliga men samtidigt kärleksfulla, tragikomiska små berättelser. Soundtracket är underbart och förstärker stämningarna med allt ifrån cool jazz till vemodiga klassiska toner.
Det problematiska med Klapischs manus är att den inte ens försöker berätta något vi inte sett eller vet. Det fragmentariska berättandet hastar fram mellan scenerna och man hinner aldrig landa innan det är dags att lyfta igen. Just därför blir filmen inte mer än en trevlig upplevelse och jag lämnar salongen med en tillfällig känsla av behag (särskilt med tanke på en fenomenal slutscen).

Klapisch låter figuren Roland citera Baudelaire men i sitt eget berättande saknar regissören en hel del av diktarens precision. Dock finns några detaljer som indikerar att regissören har något stort på gång där ute i det ogjorda. Tills han har funnit det kan jag rekommendera en deliciös fransk trerätters bestående av en för- och huvudrätt signerad Agnès Jaoui: I andras ögon och Se mig samt en efterrätt av Jacques Audiard, nämligen Mitt hjärtas förlorade slag. Bon appétit!

Fragmentariskt franskt drama

I Paris blir staden filmens huvudrollsinnehavare och en mosaik av vardagliga men samtidigt kärleksfulla, tragikomiska små berättelser, skriver Hanif Sabzevari.