Förutsägbara men vitala Eldkvarn

ROCK. Eldkvarn gör sitt första skivalbum på tre år och allt är sig likt. Och samtidigt har låtskrivaren Plura skärpt till sig efter alla mellanspel med TV-program och kokböcker. Efter att ha varit nära att hamna i samma gubbträsk som Lundell, med allt oformligare låtbyggen, har Plura gradvis stramat till formen igen, till ett mer tuktat rockformat med ekon av Eldkvarns storhetstid på 80-talet.
Visserligen har man liksom hört låtarna förut, melodimässigt ganska basala med det typiska Eldkvarn-gunget och en Plura som trots att han befinner sig i övre medelåldern låter som en hopplös rebell som söker den förhöjda livskänslan, kärleken och extasen i ett spår som En kyss av dej, eller På andra sidan regnet.
Men poängen är mindre själva låtstrukturerna än det faktum att det slår gnistor om Eldkvarn, med ett konsekvent rockdriv som är avskalat med mycket livekänsla, och Marcus Olssons saxofon som påeldande fyrbåk. Förutsägbart kanhända, men alltjämt vitalt.