Förtryck utan lösning

14 procent av männen på den iranska landsbygden har mer än en hustru. Mycket eller lite, en representativ bild av Iran eller inte - det motsvarar andelen män som rökte i Sverige 2003 eller andelen av Sveriges befolkning som bodde i Uppland 2005.
Heda är en av dessa iranska män och Uppsalafilmarna Nahid och Setareh Persson har följt den femtioårige mannen, hans fyra hustrur och tjoget barn i en period som sträcker sig över två år. Familjerelationerna är långt ifrån okomplicerade, Nahid och Setareh Perssons skildring är långt ifrån svartvit.

Setareh Perssons kamera är med i detaljerna; en vattenmelon som skärs upp, rutiner vid hushållsarbete, ansiktsuttryck i vardagskonversationer. Det ger en känsla av helt autentisk närvaro. Samtidigt är det svårt att inte se vissa scener som direkt framprovocerade av filmarna eller tendentiöst klippta; ett gräl här, ett par sekunders provocerande intimitet där, en lite väl passande folkvisa som sjungs under matlagningen. Även om scenerna är spontana så ger de en bismak av konstruktion åt filmen, helt i onödan eftersom resten av materialet är så starkt.

De fyra fruarna ser med bitter klarsyn på förhållandena i familjen och jämför situationen med att köpa en ny tröja: då kastar man den gamla. Eller ur Hedas vinkel: när vattnet tar slut i brunnen gräver man en ny.
Heda själv kommer främst till tals som tämligen brysk husbonde, endast med argument för det som är mest praktiskt. Under ytan framträder ett mönster där mannen står helt utanför den gemenskap kvinnorna har - en gemenskap som paradoxalt nog bygger på konkurrensen de alla känner i förhållandet till Heda.

Genom enkla vardagsscener blottar filmarna spelet som gör att kvinnornas gemenskap duger till ingenting i verkligt pressade situationer, hur de fyra hustrurna alla är beroende av Hedas välvilja och därför enkelt spelas ut mot varandra. Har du inte lagat ordentlig mat - då äter jag hos någon annan i stället.

Det skrämmande är att kvinnorna är helt på det klara med villkoren för förtrycket de lever i men ändå är helt oförmögna att ta sig ur det. Filmarna levererar inga lösningar, och utan att filmens fokus egentligen förändras så glider filmen över från inledningens lättsamma anslag till en avslutning med rent hisnande resignation.

Förtryck utan lösning

Nahid och Setareh Perssons skildring av Heda och hans familj, bestående av fyra hustrur och tjoget barn, är långt ifrån svartvit. I stället är Fyra hustrur och en man en dokumentär där enkla vardagsscener blottar spelet mellan familjemedlemmarna.