Första diktsamlingen på svenska

– Jag skriver med självförtroende men jag ser inte mig själv som någon stor poet. Det är också därför jag inte läser mig själv. Det är viktigt att inte bli förälskad i sina egna texter. Det vore att begå konstnärligt självmord, säger han.

Anisur Rahman utsågs till fristadsförfattare i Uppsala 2009 och fick därmed skyddad uppehållsort efter att ha blivit hotad av islamistiska extremister i hemlandet Bangladesh. Hans första tid i Sverige handlade mer om att ordna upp livet än att ägna sig åt poesi.
– Jag lade bland annat ned ett halvår på att försöka få hit min familj och jag hade svårt att koncentrera mig på skrivandet.

Under sin tid i Uppsala har han emellertid varit en energisk organisatör inom det lokala kulturlivet, med en mängd arrangemang bakom sig. Nu finns också boken Sex årstider ute, med nya och gamla dikter översatta av flera skriftställare från Uppsala, bland andra kritikern och poeten Magnus Dahlerus. Förordet är skrivet av Svenska Pens ordförande och tillika UNT-skribenten Ola Larsmo.
– Jag känner mig hedrad och ödmjuk inför att dessa talangfulla människor har lagt tid och energi på att återskapa mina dikter, att översätta poesi handlar nämligen om att återskapa, inte att översätta. Inom poesin måste inte en översättning vara bra för att vara lyckad, förklarar han.

Anisur Rahmans eget modersmål är bengali, ett språk som talas av uppemot 230 miljoner människor, företrädesvis i östra delen av Indiska halvön. Han skriver gärna på engelska, men betonar att det är en helt annan sak att få uttrycka sig på sitt förstaspråk.
– Bengali är melodiskt och rytmiskt. Även om jag finge leva hundra år i ett engelskspråkigt land så skulle jag aldrig få samma känsla för hur sand, stenar och löv ser ut på engelska som jag gör på bengali.

Efter sina år i Sverige förstår numera Anisur Rahman talad och skriven svenska ganska bra, även om han känner sig mer bekväm med engelskan. På sikt vill han kunna ge ut en ny diktsamling på bengali.
– En författare måste övervinna sig själv varje dag och undvika att upprepa sig. Poesi är dessutom en individuell form av skrivande. Jag är journalist också, men jag har svårt att kombinera dem båda. Journalistik görs i samarbete med andra och sådant tenderar att avleda uppmärksamheten från det personliga.