Forssell i våra hjärtan
KRÖNIKA. Ibland är livet alldeles underbart som i onsdags på Gustav Adolfs torg i Stockholm. I den ljumma augustikvällen stod vi där allesammans och grät, fylldes av vemod, njöt, skrattade och kände hjärtat mörkna av ilskna mot världens krigsherrar när vi hörde hyllningskonserten till Lars Forssells minne på Stockholms kulturfestival.
Foto: Jörgen Hagelqvist
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Lill-Babs var en känslosam Anna Stark och berättade ett frukostminne om en bohemisk Forssell med keso och en nyskriven visa, medan Albin Flinkas fräste fräckt i Djävulens sång. Åter fick brösten i schlagervinnaren Sommaren som aldrig säger nej vara "som svalor som häckar". 1973 slog sången Abbas Ring, ring i Melodifestivalen.
Så kom Jan Malmsjö, estradören, invandrande på scenen sjungande På lek, tog några steg bakåt och föll pladask på ryggen. Hustrun Marie Göranzon som stod nära oss på torget ryckte till liksom vi andra. Snabbt var Malmsjö på benen, gjorde ett nummer av det hela och förförde oss igen. Och visst fick vi höra Snurra min jord till slut. Jan Malmsjö sjöng den första gången för 50 år sedan i kabarén Två åsnor:
Snurra min jord
låt mig följa med dig
Jag är lika värnlös som du
Utan Monica Dominiques orkester hade detta inte gått tänkte jag och tittade upp på Operans tak. Där såg jag förstås Lasse Forssell sitta, med hatten på sned. Han skrattade så att axlarna hoppade, så där som bara han kunde göra.
PS. Lars Forssell dog 26 juli 2007. Stockholms kulturfestival pågår till och med söndag.