Förnämlig körkonsert

Man hade valt Helga Trefaldighet som lokal, kyrkan med många pelare som skymmer sikten mot altaret men med utmärkt akustik överallt. Dirigenten Erik Hellerstedt har lett kören sedan starten 1993 och nu medverkade också flöjtisten Elisabet Holmlund i tre av programmets nummer.O magnum mysterium hade kören valt som rubrik på sitt framträdande, en passande titel på en julkonsert, även om mysteriet också omfattar sådant som inträffar senare under kyrkoåret. Morten Lauridsens version av tolkningen av julmysteriet inledde, ett lugnt och harmoniskt skönt klingande stycke från 1994 som kören gjorde all rättvisa. Hundraårsjubilerande Franz Biebls Ave Maria komponerades för 40 år sedan som led i en körtävling och var en intressant bekantskap med sin variation av tuttisatser och solistiska inslag. Två engelska julsånger avslutade första avdelningen, Gustav Holsts Lullay my liking och Benjamin Brittens mäktiga A Hymn to the Virgin. I den senare växlar Britten mycket effektivt mellan full kör och en oktett som vackert fungerade som en ekokör. Utan att lämna sina platser fick kören vila en stund medan Elisabet Holmlund framförde Gabriel Faurés romantiskt vackra Après un rêve i ett arrangemang för flöjt och piano av Rune Wåhlberg. Som pianist medverkade en av körens egna, Thomas Strömberg. I sin andra avdelning fick kören tillfälle att ytterligare visa sina stora kvalitéer i Francis Poulencs Fyra julmotetter. Poulenc sätter alltid utövarna på svåra prov i sina körkompositioner, med korta fraser och ideliga tonartsbyten. Allt detta klarade Uppsala Kammarkör galant, efter som man kan förmoda ett gediget instuderingsarbete. Uppmärksamheten mot dirigenten är hela tiden på topp och alla tecken tyder dessutom på att man trivs i sin kör! Efter detta kraftprov kunde kören återhämta sig medan Elisabet lät oss njuta av sitt spel i en sats ur Ingvar Lidholms sonat för soloflöjt från 1946, ett oväntat stillsamt och nästan drömskt avsnitt. Körens tredje avdelning inleddes med ett uruppförande, en tonsättning av Herrens bön i den nya versionen, alltså Vår fader, av Fredrik Sixten, Härnösands mycket flitigt komponerande domkyrkoorganist. Lite för kort var det för att man skulle kunna få någon uppfattning om kompositörens avsikter eller förmåga, men mycket lättlyssnat. Därefter tog de klassiska julsångerna över, Det är en ros utsprungen i Jan Sandströms klangfulla version, Jul, jul strålande jul av Gustaf Nordqvist och Ruben Liljefors' När det lider mot jul. Så släppte dirigenten till slut kören loss i en avslutande och synnerligen livlig kavalkad av carols, först från Ukraina och sedan från det anglosaxiska julfirandet, delvis med svenskt inslag. Anders Öhrwall har nämligen åstadkommit en festlig version av Jingle Bells för kör, flöjt och piano. Ännu tydligare än i de tidigare stillsamma sångerna framträdde nu körens goda humör, en nog så viktig detalj i ett förnäm1igt arbete med en sjungande ensemble.