Former för framtiden

Konstfacks vårutställning är elevernas skyltfönster mot världen. Att visa upp sitt examensarbete är ett första steg på en landgång som ska leda ut från skolans rätt skyddade och tillåtande miljö till en verklighet som ställer helt andra krav. Just i år har Konstfacks avgångsutställning fått ovanligt mycket uppmärksamhet, och då är det ändå månader kvar tills den öppnar. Men avgångsutställningen är alltid en medial händelse, och ett av de projekt som blinkade till i medierna förra året var industridesignern Hedvig af Ekenstams Many Design Problems Carry a Textile Solution (Många designproblem bär en textil lösning).
Ibland är det enklaste det allra svåraste. En dammsugare i textil och ett mjukt, flyttbart värmeelement som också kan fungera som rumsavdelare - varför har vi inte sett dem tidigare? Hedvig af Ekenstam närmade sig klassiska ikoner inom den industriella designen och skapade med några enkla materialbyten en känsla av någonting nytt. Projektet har mött stor uppskattning och bland annats belönats med Anna-Lisa Thomson-stipendiet som varje år delas ut i Uppsala, som också är Hedvig af Ekenstams uppväxtstad. Och just nu deltar Knitted radiator, det textila värmeelementet, i Riksutställningars projekt Ung 7, som samlar 30 unga svenska formgivare i en utställning som under ett och ett halvt år turnerar både i Sverige och internationellt.

När UNT besöker Hedvig af Ekenstam i andrahandslägenheten på Skinnarviksberget vid Zinkensdamm i Stockholm har hon varit utexaminerad industridesigner i nästan ett år. Vi ska tala om att möta verkligheten och om hur framtiden ska se ut. En mäktig Stockholmsvy och en förvånande pigg vårsol gör det enkelt att odla positiva tankar. Kanske för enkelt. Designvärlden gör det sällan lätt för sina aktörer, och för att slå sig in i branschen krävs det mer än ett lyckat avgångsprojekt. Det gäller att ständigt vara i rörelse, på väg mot nya idéer. Brödjobb och visionära projekt är inte alltid ett och samma. Det senaste året har Hedvig af Ekenstam bland annat arbetat vidare med textila lösningar till industriella problem tillsammans med en lärare på Konstfack och extraknäckt på kaféet i Bonniers konsthall. Några dagar efter intervjun ska hon börja en tremånaders projektanställning hos Polarn o Pyret.
— Jag har sökt massor av jobb och har tänkt mycket brett. Jag har inte varit anställd på ett stort företag tidigare, men det känns okej bara varumärket står för något bra. Polarn o Pyret har sina ränder och jobbar mycket med unisex och sådär. Jag ska vara designassistent, alltså assistent till en designer. Jag vet inte riktigt vad det innebär, men jag tror att det är bra att prova på, att lära sig terminologin och se hur produktionen fungerar. Det är bara tre månader, och det passar mig att göra många olika saker, säger Hedvig af Ekenstam, som de senaste månaderna också har föreläst på designgymnasiet i Nacka, jobbat som bildlärare för mellanstadieelever och skissat på en ljudabsorberande vägg av växter i ett projekt som kallas Kontor 2019.
— Det kanske inte låter så mycket framtid, men den kommer att fungera som en sluten hydrokultur där växternas rötter ligger i vatten i stället för jord. Vattnet roterar i ett slutet system och allt man behöver göra är att tillsätta lite näring då och då.

Industridesign kan enklast beskrivas som ett sätt att föra in ett designtänkande, eller medvetande, i alla led i tillverkningen av en produkt. Från en första skiss till paketering och marknadsföring. Alla aspekter av liv och varande kan influeras av design. Om ett objekt är opraktiskt, ekologiskt oacceptabelt eller bara störande fult, ja, då går det kanske att utföra på ett annat sätt. Hedvig af Ekenstam tar den upplåsbara resekudden, som oftast ser ut som en stödkrage för en skadad nacke, som ett illustrativt exempel och visar en jacka där kudden har gömts i en stor luva.
— Jag tyckte att resekuddar var så fula. Den här består av två gamla tröjor som jag sydde om, så den har också ett ekologiskt miljötänk som jag gillar. Man blåser upp kudden själv, fast helst skulle jag se att man bara behövde rycka i ett snöre, som på en avancerad flytväst.

Beslutet att bli designer bygger på ett barndomsintresse för att rita och måla, och vägen till Konstfack var både rak och vindlande. Första gången Hedvig av Ekenstam sökte till industridesign blev det avslag och ett mellanår på en skola i Hällefors. Sedan sökte hon till sex designhögskolor, kom in på alla och valde Konstfack.
— Men efter ett par år där tyckte jag att deras tänk var lite snävt. Det handlade mycket om att göra skal till mobiltelefoner och liknande.
Lösningen blev att åka som utbytesstudent till Paris och Helsingfors. Två år med studier och praktik i Frankrike och ett i Finland gav dessutom en insikt i hur olika designkulturer kan se ut.
— I Frankrike är det mindre målgruppstänkande och mer konstnärligt. De tänker - vad är luft, eller vad är egentligen ett bord eller designar utifrån etymologi, läran om ords ursprung. I Finland tänker man däremot mycket på användarvänlighet. Det är roligt att se hur olika det kan vara.

Kanske är det sina intryck från aparta designkulturer som Hedvig af Ekenstam har att tacka för examensarbetets innovativa användande av material.
Designvärlden kan på avstånd framstå som en tillåtande plats, men präglas precis som resten av samhället av strikta hierarkier och konventioner. Och ofta är det som framstår som nytt bara en variation av en gammal lösning. Varför är det till exempel en självklarhet att vissa produkter ska vara hårda?
— Varför måste allt se ut på ett visst sätt? Det gör mig irriterad. Och indirekt handlar projektet om manligt och kvinnligt också. Det är mycket män på industridesign, och många kvinnor på textil. Inom industridesignen jobbar man ofta målinriktat mot en produkt, medan det inom textil är mer tankar på struktur och känsla. Jag brukar kalla mig produktdesigner. Det låter mjukare än industridesigner, men inte lika mjukt och kvinnligt som textildesigner.
Att låta det textila materialet ta plats inom industridesignen välter gamla schabloner och luckrar upp könsstrukturen. Om designtänkande ska genomsyra hela samhället placeras också ett stort ansvar på dem som designar. Hedvig af Ekenstam har bara börjat.
— När man tar fram en ny produkt så tycker jag att man måste ge något utöver att bara skapa ett nytt utseende. Jag vill göra grejer med ett överraskningsmoment. Jag vill jobba för framtiden. Det behöver inte bli en färdig produkt om det visar ett nytt sätt att tänka. Design handlar om att ge ett mervärde till den som köper en produkt. Det kan vara bekvämlighet eller skönhet. Men design kan också vara ett steg mot en bättre värld. Ett ekologiskt tänkande som mervärde. Inom exempelvis paketering har designern stor makt. Vi har varit med och skapat masskonsumtionen, och vi måste också lösa problemet. Vi måste lära oss att saker kostar, att vi måste betala för kvalitet och miljö. Det ser jag som en av designens största uppgifter, säger hon.

Former för framtiden

En mjuk dammsugare och ett värmeelement i tyg kan välta konventioner. Industridesignern Hedvig af Ekenstam från Uppsala vill formge för framtiden.