Det är formens rebeller från 60-70-talen som sticker ut hakan. Igen.
Ett väldigt rabalder i massmedia blev det när kläddesignergruppen Mah-Jong ville klä både män och kvinnor i tajta velourbyxor och stickat. Starka färger, tydliga mönster. Kläder som – avsiktligt eller ej – just inte dolde något av bärarnas fysiska företräden men ändå var...präktiga.
Och de nya inredningstygerna: också där klara färger och kraftiga mönster.
Möbler i stålrör eller papp.
Manchester både på kroppen och soffan.
Tjockt, nästan klumpigt, färgat glas från Boda som bröt mot andra glasbruks förfinade elegans.
De nya formerna, materialen och färgerna retade gallfeber på somliga. Orsakade jubelrop från andra.
Det var slit-och-släng, antikonsumism, unisex och tankar på revolt mot det mesta.
I går, fredag, invigdes utställningen Svenska formrebeller, som ska visas till och med 10 november.
Ett av utställningens huvudnamn är Carl-Johan De Geer, som när det begav sig reklamfotograferade Mah-Jongs modeller, bland dem sin dåvarande hustru Marie-Louise, och som själv formgav textilier. Han har fått ett eget utställningsrum och dessutom en tio minuters film om sig själv, Mormor, Hitler och jag, rullande i ett litet rum bredvid.
Den första Permobilen står orange och stadig på en sockel och påminner om det stora intresset för industridesign som seglade upp vid den här tiden. Greppvänliga brödknivar för värkande händer fanns också i produktion är Ergonomidesign AB tog sig in på marknaden.
– Jag ville samla ihop formgivare som var i framkanten då, de som ville förändra inte bara formen utan också samhället, säger konstvetaren och journalisten Caroline Söderholm. Hon har skrivit boken Svenska formrebeller, som ligger till grund för utställningen.
Kläderna, tygerna, möblerna och föremålen som visas har bland annat lånats ihop från formgivarna. De flesta är fortfarande i livet och några av dem kommer att föreläsa i anslutning till utställningen i höst.