Förledande enkelhet

Ingen vill veta var du köpt din tröja är en väldigt irriterande låt av två anledningar: den sätter sig som klister och den är svår att bli klok på. Den dubbelheten är genomgående på Raymond & Marias första album.Ju mer jag lyssnar desto mer framträder bilden av ett band som försöker omfamna något mycket större än de flesta popband brukar bemöda sig med. Albumtiteln är en god ledtråd: Raymond & Maria handlar om en generation som befinner sig efter universitetsstudier men före "villa med garageuppfart" och som desperat men fruktlöst sätter hälarna i marken för att inte sugas in i trivseltristessens svarta hål. På papperet ser Raymond & Maria ut som ett Broder Daniel för dem som inte vill låtsas vara tonåringar längre.Men trots att låtarna är fyllda av ord — enkla ord i Jakob Hellmanska kombinationer i stil med "allt jag en gång önskat mig det var/att få bo med dig nu gör jag det/jaha jaha jaha" — så är det inte där nyckeln till Raymond & Maria ligger. För medan texterna hela tiden byter mellan utifrån- och inifrånperspektiv så håller sig melodierna i samma förledande enkla pratighet, sång och musik har alltid en kylig distans.Just bristen på inlevelse gör Raymond & Maria så sofistikerade och så svårplacerade. Ironi mot den som arbetat bort sin dumma dialekt, medkänsla med dem som försöker vara nöjda med det de har eller förakt för dem som drömmer om ett Gaggenaukök — det är omöjligt att veta vad som ligger i botten av bandets texter och det blir plötsligt väldigt långt till Broder Daniel.Det här gör Raymond & Maria till en mycket intressant och ganska obehaglig bekantskap. Ljuvheten ger en besk eftersmak, naiviteten döljer en iskallt iakttagande blick. Imponerande.Fotnot: Raymond & Maria framträder på Fyrisfestivalen på lördag