''Författare måste skapa sig själv''
-Författare måste skapa sig själva, när de skriver. Att som jag vara barnhemsbarn och adopterad och ha haft en svår uppväxt är inte det sämsta för en författare, säger Jeanette Winterson.
Hon är trött efter bokmässan i Göteborg, som bara var avslutningen på en lång tid av resor och föreläsningar i diverse länder. Minuterna efter sin föreläsning i Uppsala ska hon i ilfart till Arlanda för att flyga hem till England och förbereda sig för nästa skrivperiod.
—Sjunde november börjar jag med nästa bok, säger hon under en kort intervju, som hon bjuder UNT på trots raden av folk som vill få böcker signerade. Hon hinner med oss alla.
—Det handlar om att vara effektiv. Att inte slösa bort tiden på onödigheter, utan göra det som är bra, säger hon.
Att göra ingenting kan vara en sådan bra sak för Jeanette Winterson. Men inte att se på tv.
—Det gör jag aldrig.
Läser?
-Ja, det är klart att jag läser, det måste man om man skriver. Men jag läser inte skönlitteratur samtidigt som jag skriver en ny bok, utan i perioderna mellan böckerna.
Poeter är gudar
Fast en eller annan dikt unnar hon sig alltid att läsa.
—Jag läser lyrik som andra dricker kaffe. För att rensa hjärnan, inspirera mig, koppla av. Jag kan mängder av dikter utantill. Poeter är gudar för mig!
Själv har hon aldrig skrivit dikter. I varje fall inte för publicering. För hennes del är det berättelserna som gäller.
Att hon kan texter utantill, beror på hennes barndom, berättar hon.
Som i den mest sentimentala saga börjar hennes kända liv med att hon lämnats på trappan till ett barnhem i Manchester. Men där slutar sentimentaliteten. Den tuffa verkligheten tar över när hon adopteras av ett par i pingstkyrkan och inte visar sig utvecklas till den blivande missionär som de tänkt sig.
—Vi hade sex böcker i mitt barndomshem. Men det är inte fel att växa upp med Bibeln. Ett fantastiskt språk och bildspråk, stor berättarkonst — sämre kan en blivande författare ha det, säger hon och ler brett.
Böckerna eldades upp
Själv smugglade hon in böcker i hemmet, gömde dem under sängen.
—En dag hittade mamma D H Lawrences Kvinnor som älskar — vilken katastrof! Hon slängde ut alla böckerna på bakgården och eldade upp dem. Därefter lärde jag mig texter utantill. Ditt yttre bibliotek kan tas ifrån dig, men inte ditt inre.
—När du lär dig en text utantill och säger den högt, har den blivit din. Då äger du den!
Sextonårig flyttade hon hemifrån. Skolan tog hon sig igenom på egen hand, försörjde sig med olika jobb under tiden och läste så småningom engelska i Oxford.
23 år gammal skrev hon 1984 Det finns annan frukt än apelsiner och fick den publicerad året efter. Sedan dess har hon gett ut tiotalet böcker, den senaste Lighthousekeeping, Fyrväktaren på svenska.
Tydligt Blairkritisk
Hon är också intensivt verksam som kolumnist i bland annat The Times och The Guardian. Där är hon mycket tydlig i sin kritik mot till exempel president Busch och premiärminister Blair. Hon kommenterar regelbundet aktuella ämnen från ekologiska katastrofer till krig, från energipolitik till den moderna människans oförmåga till lycka.
Själv lever hon enkelt och lyckligt, säger hon. Det gör hon tillsammans med flickvän dels på en lantgård utanför Oxford, dels i en våning i London.
Det där med flickvän var ett av skälen till att hon flyttade från sin adoptivfamilj. Hon var tonåring, redan verksam som predikant, och hittades i säng med en flicka. Skandal. Uppbrott.
—Glöm inte varför ni är här, ropar hon till åhörarna i Ihresalen.
—Alltihop handlar om kärlek. Till ordet, till böckerna, till människor och jorden. All slags kärlek!
Och Jeanette Winterson faller tillbaka på Bibeln och säger att för henne är ordet levande.
—Först var ordet och ordet blev kött.
Världen blev till och människan och berättelserna.
—I litteraturen hittar vi oss själva. Vi ser att vi inte är ensamma. Det finns en kontinuitet, en gemenskap. Det är därför vi kan gå tillbaka till Shakespeare och Ibsen utan att det handlar om en historielektion. Vi kan hitta oss själva där!
Så jobbar vi med nyheter