Vad är "Jag badar"?
– Det hela börjar med att man väntar på en professor som ska föreläsa om dyslexi. Men då han inte kommer, får i stället "exemplet", det vill säga jag själv, berätta. Jag har dock inte tillgång till de overheadbilder som professorn har, utan får i stället prata utifrån mina egna erfarenheter av skolan, problem som kan uppkomma för en vuxen dyslektiker och så vidare.
Tycker du att vi pratar för lite om dyslexi i dag?
I dag är det generellt ett stort fokus på barn med dyslexi, men inte så mycket på vuxna med samma problem. Visst är det bra att ta upp barnens situation, nu försvinner exempelvis mer och mer stödundervisning i skolan. Men dyslexi är något som följer en hela livet. Själv fick jag i princip välja bort att läsa på universitetet efter gymnasiet.
Hur skulle skolan kunna bli bättre på att stödja barn och unga med dyslexi?
Jag tror att det skulle behövas kanske inte mindre klasser, men mindre sammanhang överlag. Där de som behöver extra lässtöd kan få det utan att känna sig "utpekade".